tisdag 29 december 2009

På Stickorna just nu

Just nu stickas det på en Feather and Fan Comfort Shawl i nya Drops delight. Garnet är ett kap för det priset!

Sjalen ska bli en present till min mamma som tack för att hon kommer hit och sitter barnvakt till våra barn så jag och min man får åka på kärlekssemester!

måndag 28 december 2009

SYTYCK-Resumé

Vilket år! När jag tog mod och anmälde mig till SYTYCK kände jag mig som en nybörjare. En som smygläste andras bloggar och som inte kände mig tillräckligt kompetent för att ens kommentera i andras. Den här utmaningen knuffade mig rätt ut för ett stup och litade på att jag skulle komma på hur man gör innan jag nådde botten. Det var knivigt en stund och ibland ville jag rent ge upp. Men nu, när jag tänker tillbaka...

Vilken resa jag gjort! Det har varit trassligt att dansa med mer än en partner åt gången, pillrigt och ibland har det känts rent omöjligt. Jag har botaniserat i böcker, hittat inspiration på internet, frågat människor i min närhet, gått på museeum, gjort nya garnbekantskaper och jäklar det gick vägen! Inte bara gick det vägen, jag har blivit biten och vill bara göra mer och mer! Och mönster och diagram läser jag numer som en dans! En enkel vals...

Och vad mer? Jag har slutat höfta och tänker att det nog ordnar sig längre fram. Jag kontrollerar numer mina stickningar. Jo, det är säkert. Just nu på stickorna sitter en Feather and Fan Comfort shawl, när det är dags att byta nystan fixar jag fram rätt färgsättning utan en min, jag stickar baklänges och gör om och gör rätt. Utan att sucka och utan att höfta, jag har kontrollen!

Jag har vågat mig på sånt som legat LÅNGT från min kunskapsnivå, sticka med pärlor bara för att nämna en sak!

Men viktigast av allt. SYTYCK har gett mig modet att våga kliva med stora steg, men den viktigaste kunskapen jag har fått, är er! Jag har fått massor av ny inspiration i bloggar jag inte kännt till sedan tidigare. Någon att fråga, utvecklas och glädjas med och jag har fått följa er resa - förstått att det inte är bara jag som snavat i dansstegen och nu ser jag fram emot 2010 som året då jag vidareutvecklar de modiga kunskaper som jag skaffat mig på vägen!

Min utmaning löd;

Din utmaning blir att dansa VALS/FOXTROTKlart du får lov till dans!Vilken komplimang det är att se att du startat stickblog för det här! Jag är hedrad! Och i de bilder du börjar med att visa är det bådefolkdans och quickstep inblandat. Men du säger samtidigt att du kännerdig mest hemma på krogens dansgolv… Hm… Hur ska jag få dig att våga dig ut i svårare turer? Jag resonerar så här: Genom att utöka sinrepertoar blir man säkrare även i osäkra områden, så din utmaning bliratt hitta en sticktradition eller teknik som inspirerar dig och läggaden till din repertoar! Från estniska eller färöiska sjalar, tillbohus- och tvåändsstickning! Du kan välja bland så mycket! Stort ellerlitet projekt är upp till dig förstås! Lycka till!

Och vad tycker ni? Har jag lyckats?

SYTYCK har varit en fantastisk upplevelse, Lisa borde få det största priset som hållt i alla trådar, övervakat och peppat och för att hon kom på årets stickhändelse! Jag ser fram emot att se de nya ideér som hon kläcker under nästa år! Och till alla er andra, ni har gjort en fantastiskt resa, jag har ooohat, aaaahat, skrattat, inspirerats och ibland nästan gråtit med er! Det är den största vinsten man bara kan få!

Jag inleder 2010 med E-Zignz kurs i brickbandsvävning!

måndag 21 december 2009

Textil på Silvermuseet

I helgen tog vi en tur till Silvermuseet i Arjeplog;

"Silvermuseet har en ovanlig historia att berätta. Berättelsen om en ung läkare som kom till Arjeplog 1922 och som stannade återstoden av sitt liv. "Lappmarksdoktorn", Einar Wallquist, fascinerades av människorna och av landskapet, motiven i hans konstnärs- och författarskap. Och han samlade...

Idag är samlandet, och dokumentationen av samernas och nybyggarnas liv, en gemensam angelägenhet för oss som bor här.

Silvermuseet är vårt gemensamma minne."
Våra barn sprang mellan de olika utställningarna och fick känna en bris av deras kulturella arv. Jag tog några fotografier, utan blixt förstås:
Modellen/mönstret är en klassisk Arjeplogsvante som är populär även idag. Den finns i många olika versioner.

För den som inte stickar själv finns det ofta färdiga alster att köpa på museet, till en väldigt överkomlig peng.

Silvermuseet har också Sveriges största samling av samesilver och är väl värt ett besök!

SYTYCK utmaningen har utmanat mig att tänka i större banor och att våga utforska de saker som ligger utanför mina ramar och mallar. Och som i förlängningen fått mig att titta i det som ligger så nära inpå. På hemorten, i mina egna gömmor, i mina förfäders händer. SYTYCK utmaningen har inte bara gett mig en knuff i rätt riktning utan har fått mig att våga ställa de frågor som jag saknat mod att ställa förrut. Min utmaning är inte slut på långa vägar!

lördag 12 december 2009

Små, små steg och stora ankomster

Min farmor brukade sticka en typ av tofflor eller mockasiner eller vad man nu ska kalla det som satt fantastiskt på foten och som jag älskat och slitit tills de fallit i bitar. Jag har frågat henne ett par gånger hur hon gjort dem, men har fått svaret; Äh jag stickade bara efter huvudet, efter ett mönster som min mamma brukade göra.

Min farmor tillhör Enare-samerna från norra Finland, en väldigt liten grupp vars dialekt endast talas av 300 personer i hela världen! Hennes stickade alster andades alltid samisk anda och jag har alltid tilltalats av dem.

Jag har tittat, vänt och vridit och sprättat upp en trasig och utnött. Och nu tror jag äntligen att jag tror att jag klurat ut hur hon gjorde dem!



Här är en mini baby-version som förhoppningssvis snart kommer att sitta på världens finaste flicka som föddes i onsdags! Jag presenterar stolt mitt vackra bonusbarnbarn som ännu inte fått något namn!



Min inre resa för mig på nya hantverkstankar och jag har börjat fundera en hel del på bandvävning. Band av olika slag (t.ex. skoband och bälten) är en central del av de samiska bruksföremålen och jag vill gärna utforska något sådant. Jag tänker mig börja med ett nyckelband, t.ex.

Jag har surfat runt och hittat ganska mycket bra, men nu vill jag ha ERA bästa tips! För en nybörjare, vad behöver jag för utrustning? Vad använder man för material? Har ni tips på hemsidor, litteratur och sånt?

Odessa

Odessa var en fantastisk njutningsfull stickning från början till slut! Jag är så stolt och nöjd med det färdiga resultatet! Garnet var en njutning att sticka med och så mjukt, mönstret var lättläst, enkelt att förstå och pärlorna gjorde det precis tillräckligt intressant.







Nästa gång kommer jag att sticka den lite längre, den vart lite i minsta laget för min smak. Jag har redan börjat klura på nästa objekt som jag kan integrera pärlor i och jag tror att jag redan har en tanke! Jag trodde aldrig att jag skulle ha kommit så här långt i min stickprocess vid det här laget!


tisdag 8 december 2009

Tänk om

Om jag hade varit yngre och inte hade haft man, barn, huslån, billån, studielån, fast arbete och så många många andra att ta hänsyn till hade jag sökt in till http://www.saterglantan.se/lasar.php?visa=166. Åh ljuva dröm.

Stickmarkörer?

Jag är vansinnigt dålig på att hålla reda på mina stickmarkörer, jag har fyndat på tradera i två omgångar. Men står utan ändå nästan varje gång. Jag har sett på massor av stickbloggar att många av er är så himla duktiga och gör egna, men hur gör man? Hjälp?

måndag 7 december 2009

Hemlis och Odessa

Så här ljuvligt var mitt första hemlis-paket:




Garnet var ett bambugarn som väckte mig mitt inatten och sa; jag vill bli en Odessa. Pärlor smygköpte jag i Göteborg. Så här långt har jag kommit, blogger vänder dock mina bilder mysko när den känner för det:


Jag är så vansinnigt nöjd över att jag vågat prova något som jag alltid trott legat låååångt utanför min kunskapsförmåga. Så här långt hade jag aldrig vågat ta mig om det inte hade varit för knuffen som jag fått av SYTYCK!

torsdag 3 december 2009

Första hemlispaketet!

I morse när jag loggade in mig på mailen hade jag fått ett från min hemlis som berättade att ett paket var på väg. Så hela dagen har jag längtat efter att få tömma brevlådan. Och däri låg det ett väldoftande grönt paket fyllt av godsaker. I paketet fanns ljuvligt bambu-garn med tillhörande mönster som kommer att bli min första upplevelse med sådant fiber! Där fanns även en fin skylt, superhärliga ljus som sprider sin doft över hela vårt hus, smarrig choklad och ett fint kort! Fotobevis kommer under helgen, tack snälla hemlis - vem du än är!

För nyfiken är jag. Jag har en e-post adress, ett paket som poststämplats i Fagersta och en geografisk referens att gå på. Tänk, tänk, tänk.

söndag 29 november 2009

Dregglar över Eve


Har ni sett Eve av Julia Mueller på ravelry? Jag måste lära mig att sticka med pärlor!


tisdag 24 november 2009

Bättre idag

En god natts sömn, bowling, god mat, ny kunskap, träning och en dusch hjälpte mot November-ångesten. I morgon ska jag gå ut och omfamna Göteborg och jag ska tokshoppa garn för jag fick tydligen inte med mig någon stickning hemifrån, bara stickor! :-O

Innan jag for hemifrån avslutade jag mina companion mitts, premiärvisning blir i helgen när jag kommer hem och kan fota!

Tack för stärkande kommentarer, ibland är världen bara så uppochned.

måndag 23 november 2009

Eländiga november

Eländiga, eländiga November. Du sliter så på orken, på kraften och på själen. November du tar ifrån mig glädjen och viljan. Eländiga, eländiga November som kommer med vind, grå dagar, mörker och kyla. Eländiga eländiga November, jag försöker bekämpa dig med ljus och sång men du vinner ju hela tiden, eländiga, eländiga november.

I dag har en tragedi ägt rum. Det är så onödigt, så onödigt, så fruktansvärt meningslöst. Det är meningslöst, vansinnigt, tragiskt, oförståeligt och så oförklarligt. Det är så ONÖDIGT!

Eländiga, eländiga November. Ikväll orkar jag inte sticka, ikväll orkar jag inte glädjas åt att vara i en ny stad. Idag orkar jag inte vara ambassadör och företagssam. Ikväll kryper jag ner i sängen på ett hotell, så långt, långt borta från de jag älskar och önskar att jag fick ligga och hålla om mina älskade barn när de sover och lyssna till deras mjuka andning och smeka deras mjuka hår. Jag önskar att jag fick luta min trötta panna mot min mans trygga bröst och somna i hans famn.

Eländiga, eländiga November.

söndag 22 november 2009

Hemlis 6, mer info om mig

Jag såg att en del har skrivit kompletterande information om sig själv för att hjälpa sin hemlis på vägen, det tyckte jag var en ypperlig idé så här kommer lite fakta om mig som kan hjälpa min hemlis att lära känna mig;

  • Jag är en riktig hobbyfilosof, program, artiklar och böcker om filosofi, etik och psykologi får mig att gå igång på alla cylindrar. Jag närde tidigare en dröm om att bli psykolog, intresset finns kvar, men jag skulle inte vilja ha det som yrke idag. Jag älskar att grotta ner mig i diskussioner om det mänskliga psyket och vad som driver oss till att göra de saker vi gör, och framför allt om det vi inte gör.

  • Jag är en passionerad projektmänniska, jag går in i allt jag gör med 150% och lever och andas de projekt jag drar igång. Jag har lite svårare att avsluta saker och ting, och planerar hellre för framtiden än nuet. Stickning är nog den enda hobbyn som jag hållit fast vid, i vått och torrt, annars är jag en riktig periodare.

  • Friskvård intresserar mig oerhört mycket, jag tycker helheten är viktig i alla aspekter i livet. Men tyvärr sitter jag hellre i en bekväm fotölj under en filt och dricker te och stickar än hänger på gymet. Mitt mål just nu är att etablera en träningsrutin, där jag kommer förbi det jobbiga måstet och där träningen istället blir en del av min vardagsrutin. Jag och min man har fem barn, ett företag som min man driver - men där jag sköter all administration, jag jobbar heltid i en statlig myndighet och pluggar (organisation och ledarskap) halvtid. Jag behöver verkligen tid för mig själv och ta hand om min kropp. Måste bara lyckas bibehålla inspirationen länge nog.

  • Jag är tidsoptimist och är ganska tankspridd, mina stickmarkörer och ullnålar är alltid borta, trots att jag intalar mig själv att jag förvarar dem på samma ställe. Därför är jag alltid i behov av bra förvaring. Kanske för att jag också är en riktig samlare.

  • Jag är en ganska passionerad människa, som pratar högt och mycket, med yviga rörelser och har dåligt tålamod. Jag är den som ser möjligheter där andra ser svårigheter. Jag vill att saker ska hända snabbt. Helst igår. Stickningen hjälper mig verkligen med detta, att sjunga långsamhetens lov, att börja om för att få det bra och att stanna upp och reflektera. För mig är stickning verkligen terapi, ett sätt att stanna upp i vardagen och släppa allt annat.

torsdag 19 november 2009

Dance me til the end of love

Vår time out tycks börja göra nytta, plötsligt längtar jag efter en svängom med mina companion-mitts, kanske mest för att jag längtar efter att låta mina frusna handleder får linda in sig i dess skönhet och värme. Ja jag längtar efter att få öka takten och få avsluta dem. Jag har ju så många andra saker som skall komma ur dess svallvågor. Fair isle tam för att nämna en.

Sen har jag ju mitt eget lilla koreograf-projekt som kom från inspirationen som svallade ur att kunna dansa med mer än en partner åt gången. Det blir ett (eller flera) par vantar, inspirerade av den nordsamiska gákti. Jag har tittat på våra koltar, på skoband och kläden och tagit inspiration från hjärtat. Jag har kommit på ett par olika kombinationer, jag har skissat och ritat, men inte börjat provssticka än. Det skulle vara så vansinnigt roligt att få komma ut med en egen design, tolkad från mitt ursprung. Jag ska trotsa min prestationsångest och lovar att publicera mina framsteg, kanske blir det tom ett eget mönster om någon skulle vara intresserad.

Jag blev otroligt inspirerad av Ulrika och hennes Odessa och för första gången i mitt liv kände jag ett behov av att kunna sticka med pärlor. Men jag kan ingenting om att sticka med pärlor. Nu måste jag ta reda på hur man gör och vad man ska tänka på! Jag fick jättebra tips på http://www.parltorget.se/ och hittar en massa fint, men vilken storlek ska man ha, vad jag ska jag tänka på?

Sist men inte minst. Jag är nominerad i SYTYCKs Twist-tävling! Och j a g leder?! I så hård konkurrens! Det är inte klokt!! Jag är tacksam och smickrad! Tack till alla er som röstat på mig! Precis vad jag behövde för att orka med mörkret och kylan just nu. När jag kommer hem från jobbet ska jag hälla upp ett glas vin och fira, och sjunka ner och avsluta mina reading mitts, jag känner mig redan som en vinnare som blivit nominerad!

torsdag 12 november 2009

Take this walz, take this walz eller Vals för Satan

Kära companion mitts. När du bjöd upp till dans såg jag framför mig hur vi skulle sväva på moln i en stolt vals och hur vi skulle dansa in i evigheten till tonerna av Dance me to the end of love. Men vi dansar i otakt, vi trampar varandras fötter blodiga och när musiken går i dur ser vi ut som att världen går i moll.

Till en början var våra steg trevande och när rytmen av rät, rät, omslag och rät satt sig i ryggraden började vi prova på piruetter och kanske var det då vår vackra vals mer började likna fars. Eller något som det här;



Vi har tagit time out och kreativ paus, lindat våra tår och fötter och fattar mod för one last dance. Nu har jag förstått, vår dance är inte vals, det är en foxtrot! Det är inte så konstigt att vi trasslar in oss i varandra och vi inte dansar efter samma diagram!

Vi fattar tag i varann som Fred och Ginger, vår tid på scen är nu, ridån höjer sig och det är dags att visa vad våra ansträngningar skapat. Låt oss visa världen den magi som vi kan åstadkomma, låt oss vässa vår knitPro-taktik och höja ribban med diagram av blå, blå, vit, tumkil och snurr. Låt oss enas i en foxtrot som får oss att förlora tid och rum, med både klass och fart!



För att fira vår relation, kära Companion mitts, vill jag spela den sång som känns så synonym med vår relation, Vals för Satan (din vän pessimisten);

Instant satisfaction

För att råda bot på frustrationen som infann sig ikväll påbörjade jag på morgonen en babymössa till kommande barnbarnet i Eskimo-garnet som jag fick från Te och Garnbytet. Snabbt på och av stickorna. Ta-da!

onsdag 11 november 2009

Idag svär jag på många språk

Mina companion-mitts och jag har en time out för tillfället, förra gången startade jag en ny romans med en zauberball Ishbel i regnbågsfärger, men insåg att jag behövde gå ner rätt mycket i stickstrl och grävde djupt i lådorna och hittade en kort rundsticka i rätt strl. Och beställde knitpro-tippar i rätt storlek.

När det var ohållbart att sticka på den korta rundstickan (vem har sagt att storleken inte har betydelse?) återupptog jag min romans med mina companion-mitts bara för att komma till en knut i garnet och sedan en helt annan färg. Jag beställde nämligen två nystan, för att kunna vara säker på att mina mitts skulle matcha. Det blev alltså till att nysta, nysta och nysta tills jag kom till rätt färgställning och sedan ta vid igen. Och stickade för glatta livet, tills jag nästan var färdig och jag insett att jag gjort fel vid tumkilen och nallat på maskor från själva handen. Då var jag nästan klar. Så jag klargjorde att vårat förhållande behövde ytterligare en time out, så jag kan repa upp och nästan börja om igen.

Så vad gör man då? Jo man startar naturligtvis på en ny stickning. En Ishbel till blev det. En i grått, varmt, mysigt och gosigt garn. Som att klappa en kanin ungefär. Det måste väl ändå kunna muntra upp en?

Så blev min yngste son sjuk. Härligt tänkte min stickberoende hjärna(åh hemska tanke), massor av tid att sticka. Så har det naturligtvis inte blivit. Och den tid jag stickat, tror ni att det blivit rätt? När det var dags att avsluta det slätstickade partiet upptäckte jag att jag hade två maskor för mycket på vänster sida, men jag hittar inte var jag skulle ha plockat upp dem (eller missat yo) för den delen heller.

Nåväl, tänkte jag, enkel match. Och påbörjade spetsdelen, vars första tre varv jag stickat om ungefär en billion gånger i kväll. Men får det inte rätt, för varje gång jag fått kläm på det blir jag avbruten och då har jag missat en yo eller nåt sånt som jag upptäcker först på varv tre. Nåväl, spetsstickning är kanske inte för dagar man har sjuka barn, eller druckit vin (vilket jag inte har, men önskar att jag hade gjort). Tack och lov för livlinor.

Dessutom börjar min laptop krångla, vissa tangenter är jättetröga, i den aspekten att det inte kommer några bokstäver när jag skriver om jag inte trycker ett par gånger, jag har haft bort dem och försökt rengöra, men till liten nytta. Vad kan det bero på? Går det att fixa eller är det helt enkelt dags att byta ut min trotjänare? Hjälp, nån som vet?

Jag har tagit av mig dansskorna för ikväll, det känns som att jag trampat mig själv på fötterna för många danser på rad, hur det nu är möjligt. Hade jag bara haft ett lämpligt garn hade jag påbörjat Susie´s reading mitts för att trösta mig själv. Jag tror jag ska friskvårda mig hela vägen till garnaffären i morgon och se om jag kan shoppa mig lycklig.

måndag 9 november 2009

Hemlis 6 svar

1. Vilken sorts garn tycker du mest om? (Ull, akryl, bomull osv.) Är det något material du absolut inte tycker om?

Jag stickar allra helst i Ull, gärna åt det mjukare hållet. Jag gillar inte bomull, inte akryl (mindre del i blandning med ull är helt ok dock) och inte glittriga och pälsiga garner. Det ska vara mjukt att bära och roligt att sticka i! Silke är inte så dumt, lin har jag aldrig provat, cashmere, merino och andra trevligheter säger jag inte heller nej till.

2. Vilka är dina favoritfärger?

Min favoritfärg är nog grön i alla nyanser. Och rött. Alla regnbågens färger. Men egentligen så gillar jag alla färger, i rätt sammanhang. Jag vill nog inte sätta ett klart svar här, ibland fastnar man så i sina hjulspår och missar andra fantastiska färger!

3. Är det någon färg du absolut inte tycker om?

Jag har lite svårt för bleka pasteller. Jag är inte vansinnigt imponerad på tokspräckliga garner, men jag gillar garner med färgövergångar, typ Noro, Kauni och Zauberballs olika färgövergångar.

4. Vilken sorts stickor tycker du bäst om/använder du helst? (Trä, metall, plast? Rundstickor, raka, strumpstickor?)

Jag använder uteslutande trästickor, de är varma och mjuka i händerna. KnitPro allra helst. Stickar bara med rundstickor och strumpstickor numer.

5. Hur länge har du stickat? Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan?

Jag är autodidakt och lärde mig sticka för drygt ett år sen eftersom jag fått syn på ett mönster till en babytröja som inte gick att köpa färdig. Sen dess har jag stickatvarjedag basis med få frivilliga uppehåll. Jag är under utveckling, stickar efter mönster på både svenska och engelska, diagram och efter eget huvud. Jag håller på att lära mig flerfärgsstickning och mer avancerad spetsstickning. Mittemellan kanske?

6. Dricker du kaffe? Te?

Både och, jag älskar te i alla dess former (särskilt grönt och rött även här) och samlar nästan på det. Vi har en hel hylla i skafferiet bara för te. Nya tesorter är bland det bästa jag vet. Kaffe är ett dagligt måste.

7. Är du allergisk mot något?

Inte jag, men min man är pälsdjursallergiker.

8. Vilken slags musik tycker du om?

Jag gillar all musik, utom techno tror jag. Jag lyssnar gärna på nåt lågmält om jag får välja själv, Melissa Horn, Lisa Ekdal, Ane Brun och David Gray är favoriter i den genren just nu. Livemusik är alltid kul, nästan oavsett vem som spelar.

9. Favoritgodis?

Jag gillar exklusiv choklad, allra helst mörk. Praliner är verkligen min guldkant i livet. Gärna i nån spännande smakkombination, dock inte med likör eller nåt sånt läskigt i. Lakrits är en annan favorit. Annars äter jag inte så mycket godis, gelegrodor och skumbananer är verkligen inte min cup of tea. Men jag älskar pepparkakor!

10. Håller du på med någon annan "skapande hobby", förutom stickning? (Spinna, scrapbooking, virkning osv.)

Jag skulle gärna vilja kunna virka, men idagsläget? Nej.

11. Vad tycker du är roligast att sticka? Mössor? Sjalar? Tröjor? osv...

Jag föredrar mindre projekt (men det har blivit mycket sjalar, pulsvärmare, vantar och sockar) och gillar omväxling.

12. Prenumererar du på någon sticktidning?

Ja, Interweave Knits och Simply Knitting. Köper ibland Kreativ stickning, men har aldrig stickat något i från just den tidningen.

13. Har du något drömprojekt på önskelistan?

Oj en hel massa. Swallowtail kommer att bli av, det vet jag. Måste bara hitta rätt garn. Och tiden. Och Rosamund's Cardigan.

14. Använder du pulsvärmare/handledsvärmare? I så fall, vad är ditt handledsmått?

Ja jag använder nästan alltid handledsvärmare, jag har ganska mycket värk just i armarna och handledsvärmare lindrar. Dessutom har vi väldigt kallt där jag arbetar. Handledsmått? 15 cm.

15. Tycker du om att sticka pulsvärmare?

Ja, det är jättekul och går så fort! (oftast)

16. Stickar du sockor?

Ja

17. Vad har du för fotstorlek? (T.ex. längd, omkrets på tjockaste stället.)

Jag står stadigt på jorden med ett par fossingar i strl 38-39, som är platta och breda.

18. När fyller du år?

14e Juli

19. Stickar du med pärlor?

Nej, jag har aldrig provat.

20. Vilken slags böcker (ej stickning) läser du helst? (Deckare? Fakta? Romaner?)

Innan jag fick barn läste jag 5 böcker i veckan (det var på den tiden då jag inte stickade!) men sedan barnen kom blir det mer sällan och kanske alldeles för sällan. Med barn, heltidsjobb och halvtidsstudier blir det inte så mycket tid över för läsning. Men ibland raidar jag biblioteket, då blir det en kombination av deckare, romaner, fakta, biografier och stickböcker. Jag tycker inte om chic-lit och tycker att det ska vara en läsupplevelse om jag ska lägga tid på det. Jag älskar att ta del av andras favoriter!

FOs, nya stickningar, sticklitteratur och te och garnpaket!

Helgen har varit en riktig, gör färdigt och gör om gör rätt helg. Jag har stickat färdigt stora killens spindelvantar;

Lilleman behövde en ny mössa, hans har mysteriskt försvunnit och de jag kan hitta är för små. Två nystan eskimå blev en randig mössa som helt godkändes av lilleman.
När jag beställde årets fars dag present lät jag lite godbitar till mamma följa med och jag blev inte besviken. Vilken mönsterskatt, jag har legat flera kvällar i rad och bläddrat fram och tillbaka och låtit inspirationen komma.

Jag tog mod till mig och stickade baklänges mååånga varv på mina companion mitts, när de var nästan färdiga insåg jag att jag gjort helt fel på tumkilen. I början av tumkilen. Jag måste alltså börja om igen. Gaaaaah. En sann utmaning. Jag löste det på samma sätt som jag brukar göra, jag började på en ny stickning.


Jag har två stickningar som ligger, en FLS där garnet viskat till mig hela tiden att mönstret inte är rätt och halvvägs skriker den jag VILL inte bli en FLS. Gör om. Jag har bara inte riktigt hjärta, än. Så det ligger där, brevid en halvfärdig koftans kofta där garnet som jag var helt övertygad om skulle räcka till hela tröjan bara räckte halvvägs. Där ser man. Ytterligare en läxa lärd, för garnet var ett traderafynd och jag har ingen aning om varken tillverkare eller färg så här långt i efterhand.


En kändis har flyttat till min ort, det är hur spännande som helst. Bures boahtin!


Sist men inte minst, i dag låg ett efterlängtat paket i brevlådan. Det är lustigt det där med paket egentligen, trots att de är väntade går man som en liten unge inför första snön och undrar; Är det här snart, är det här snart? Mitt te och garn paket landade hos http://brittmariel.blogg.se/. Och idag låg mitt i brevlådan, det var nästan lite högtidligt att öppna. Jag låter fotot tala för sig själv. Klubban la min son beslag på och tackade så gott. Båda tesorterna var helt nya för mig och jag har hunnit smaka det ena som var gudomligt! Tack Mimmi! Precis vad jag behövde en dag som denna efter nattvak över sjukt barn.

torsdag 5 november 2009

Träningsvärk

Jag har kommit en bit, stickade frenetiskt i går kväll, tills jag insåg att jag i mitt trötthet förskjutit mönstret och stickat fel, fel, fel! Jag måste backa och repa upp en hel del. Jag snubblar på trådarna och startar en ny stickning tills jag klarar av att gå tillbaka till oredan.

söndag 1 november 2009

Vilken idé!

Jag vaknade i går morse, med så mycket på "att göra listan" och det enda som jag ville göra var att skissa på mitt vantprojekt. Det där som ligger och gnager i huvudet. Så jag och äldsta sonen tog fram papper och penna och skissade och målade. Jag tror det kommer bli bra, vi får väl se. Jag måste avsluta mina andra projekt först, jag la upp companion mitt nummer två igår, men den kändes inte lika lustfylld som den första. Jag är bättre på att påbörja projekt än att avsluta dem!!

Jag har suttit på jobbet idag och drömt och suktat efter mjuka lyxiga garner. Och om spetsstickning. Tvåfärgsstickning i all ära, men att bara sticka räta maskor runt runt blir väl tråkigt i längden. Jag planerar en Ishbel i mitt Zauberball-garn och sen en swallowtail (undrar om jag verkligen fixar det?!) i nåt lyxigt garn som jag ännu inte har i min ägo! ;-)

Jag har planerat en jobbresa till Göteborg i slutet på November och där vet jag ju att det finns en massa härliga stickerskor och stickaffärer, jag behöver tips - vad får den som aldrig varit i Göteborg inte missa (både i stickväg och annars)?

Jag har just varit och postat ett väldoftande te och garn-paket som faktiskt inte ska så värst långt!

Nu ska jag sätta mig och sticka några varv till innan det är dags att krypa ner i ett varmt bubbelbad.

torsdag 29 oktober 2009

Inspirerad!

Det har varit mycket nu den senaste veckan, både hemma och på jobbet, vilket har lämnat alldeles för lite tid och ork över till att sticka och blogga. Det går framåt. Jag bär min utmaning med mig och upptäcker att jag vågar ta större och större kliv och att jag tänker i större och större banor, den här utmaningen har fått mig att våga mer och att bli en betydligt mer självsäker stickerska, det är ett som är säkert.

Min första companion mitt är färdig, så när som på ett par varv runt tumkilen.

Det som kom emellan var en bön från min femåring, som sa "snälla snälla mamma, kan inte du sticka ett par vantar med spindlar på åt mig? De ska vara svarta och lila". Sagt och gjort. Jag hittade mönstret hos oerhört begåvade Barbro.

Jag har kommit en bit på vägen och sparar tummarna till sist.





Jag har varit och inhandlat mitt te och garnbyte idag, för avsändning under morgondagen. I garnaffären uppenbarade sig detta som fick följa med mig hem:



Vantarna på framsidan är ett par Enare-vantar. Därifrån kommer min familj och var min utsprungliga inspiration, kanske är det detta som sluter cirkeln? I t r e färger dessutom!

Fantastiska Lisa anordnar torp-afton och försöker arrangera även en träff i Sthlm. Denna fantastiska kvinna är verkligen lovvärd, vilket engagemang och vilken inspiration!

Apropå inspiration, jag läser alla er andras bloggar med stort intresse, ni har kommit så långt på vägen och jag tycker det är makalöst att alla tagit sig an sina utmaningar med glöd och lust och att alla tolkat sina utmaningar så otroligt olika. Jag får så mycket inspiration, lust och ork av att få dela denna utmaning med er. I mörka influensatider med treårs-trots, VAB och sjukdom behövs det verkligen! Tack till er alla!

Ett sista foto skickar jag med till er som undrar varför hon stickar så mycket vantar!


torsdag 22 oktober 2009

onsdag 21 oktober 2009

Till minne av min mormor

Min mormor var en fantastisk och speciell kvinna. På många sätt och vis. Ju äldre jag blir desto mer uppskattning känner jag för den kvinna som präglade mitt liv på fler sätt än jag någonsin kan beskriva. Jag önskar att jag hade fått ha henne med mig i livet, där jag är nu.

Min mormor var oerhört kreativ, hon skapade i tyg, garn, trä och plast. Det mest otänkbara materialet blev till vackra saker i hennes händer. Och hon samlade. Vi har kastat (svindlande tanke) och gett bort 1o0-tals påsar med garn, tyg och annat pysselmaterial som det helt enkelt inte fanns plats för någonstans.

Min mormor blev sjuk då hon förlorade sin äldsta son. Hon sjönk in i en tidig demens och kunde tillslut varken känna igen make, barn eller barnbarn. Men hon hade också sina fina och klara stunder. Som den gången när jag kom hem och berättade att hon skulle få sitt första barnbarnsbarn och hon verkligen förstod!

Ett par veckor senare ringde de från hemmet och bad oss komma dit. Vägen dit har aldrig varit så kort, det var som om vindarna ledde mig åt rätt håll och en kort stund efter att jag kommit fram tog min mormor sina sista andetag. Jag höll hennes hand och räknade sekunderna tills hon var borta. Det är på dagen fem år sedan idag.

Min mormor fattas mig så ofta, hon är med mig i varje stund. Idag skriver jag inte om stickning, fast varje maska jag gör egentligen är en hyllning till min älskade mormor, hon som sjöng långsamhetens lov.

Idag minns jag min mormor.

tisdag 20 oktober 2009

Hemma igen

Det har varit en lång vecka, jag har varit på arbetsrelaterad kurs i Stockholm och stannade så sedan kvar över helgen för att passa på att träffa familj och vänner - till mina barn stora förtret. På lördagen pratade jag med min fyraåring som la kommentaren;

"Mamma, du kan säga till dina jobbarkompisar att jag inte vill att du ska komma hem nå mer. Jag vill att du ska dö. " Det känns i mammahjärtat!

Det har blivit lite stickat, men inte så mycket som jag tänkt mig. För på flyget ner till Stockholm gick själva kabeln på min rundsticka av! Jag ville inte ta med mig KnitPro-stickorna, av rädsla för att få dem konfiskerade i säkerhetskontrollen. Tji fick jag. Med hjälp av ett plåster lyckades jag laga tillräckligt för att kunna sticka klart min Icing swirl hat. Den stickades i Drops Eskimo i en härligt olivgrön färg. Varm och skön och blixtsnabb att sticka! Jag gjorde ett försök att fota den med hjälp av badrumsspegeln innan den fick en ny ägare.





Sen har jag ju shoppat! Massor av härligt mjukt och ljuvligt doftande ullgarn. Kampes tvåtrådiga, zauberball, eskimo för att nämna några. Och så köpte jag en sån här. Smidigt för att hålla reda på diagrammen! För att inte tala om det som jag inte köpte men som jag önskar att jag hade köpt! Cable Connectors och en smidig kniv för att skära av garnet följde också med!


Och så sist men inte minst. Utmaningen. Den som tagit mig till nya höjder, som fått mig att sucka, ooha, aha och bredda mina vyer. Och som motiverat mig till att tom tänka i koreografi-banor. För efter att ha tittat efter och sökt inspiration har jag hittat så otroligt mycket fint. Men varje gång tänkt, men tänk om man skulle göra så här i stället. Jag har skissat på föreläsningar och funderat och tänkt. Kanske, kanske leder det till ett alldeles eget mönster?


Så här långt har jag kommit med mina Companion mitts;


Än så länge går det bra jag har konsulterat youtube en hel del, jag har hittat inspiration här, här, här! Interweave Videos är en riktig skatt oavsett vilken dansstil du föredrar! Jag älskar deras slutkläm, make time for yarn every day! På youtube finns också en rad andra användbara videos, t.ex german cast on och provisional cast on.
Idag är jag hemma med sjuka barn. Förhoppningsvis kanske jag får en chans att sticka lite också!

fredag 16 oktober 2009

Star-struck!

Idag begav jag mig genom ett regnigt Stockholm idag för att gå på garnshopping. Hos Marias garn hittade jag mjuka, glansiga och njutningsfulla garner att kela med. För att inte tala om vilken service man får där, jag hörde andra stickerskor som fick tips om stickfasthet, mönsterpassning och allehanda användbara tips. Jag klappade mest garn! Tillslut så vågade jag prata lite med en av mina absoluta idoler i stickvärlden och när jag gick därifrån tänkte jag, att nog är ju världen en lite bättre plats med så fantastiska människor. Och funderade lite över att jag träffat min organisations personalchef tidigare i veckan, men att mötet med Maria gjorde mig mer starstruck! Därifrån kom jag med en massa godsaker och nyttiga prylar som gör mig glad bara av tanken.

Jag har stickat färdigt två baskrar och nu ger jag mig i kast med ett par vantar till min morfar så att han inte ska behöva frysa. Nu ska jag åter ge mig ut i regnet, kanske blir det mer garn, vi får väl se... Sen blir det god middag med goda vänner.

måndag 12 oktober 2009

Nu är vi igång

Jag har kämpat med en stor hemtenta hela hela hela helgen. Jag har unnat mig välbehövda bloggläsarpauser och har följt era äventyr med stort intresse. Åh så fantastiskt kreativa ni är! Flera av er anpassar era bloggar efter utmaningen, ta en titt här och här. Jag har fastnat på youtube och lyssnat till både bra och dålig musik, och sett en hel del stickvideos!

Jag lär mig så ofantligt mycket av er alla, jag är så glad att få vara en del av denna fantastiska skapelse. Det här är kulmen på min tid som stickerska! Det känns så konstigt och stort på något sätt att j a g gör samma sak som mina stick-idoler!

Jag har resonerat kring min utmaning så här. Jag vill lära mig något som jag inte provat förrut. Jag har aldrig stickat med mer än en tråd åt gången. Jag vill gärna göra något med fler färger a la bohusstickning eller fair isle. Så fick jag idén som bara nån dag efter kom ut som tips till våra broadway-danserskor. Faux isle. Om jag kan få ett resultat som ser superproffsigt ut, utan att behöva få ett nervöst sammanbrott av färgbyten och ändå få lära mig ny teknik låter det som min melodi. Så jag sökte och sökte. Och hittade m ö n s t r e t, jag tänkte börja med dem och forsätta med denna. Jag stickar med Noro Kureyon och vit tretrådigt Kampes. Om jag hinner kommer jag att ta mig an svårare projekt allt som tiden går, jag har ju hittat så mycket bra inspiration! Jag funderar på att köpa på mig någon stickbok om Fair Isle, men det finns ju så många, vilken ska man välja?

Jag har kommit en liten bit på vägen, E-zignz hade så rätt i sin hjälpsamma kommentar om att det är mycket enklare att sticka runt! Men jag förstod inte riktigt hur jag skulle göra ökningarna för tummen först, men sen föll paletten ner, så jag ska repa upp ett par varv och se var det för mig.

Tidigt i morgon bitti flyger jag till Stockholm och kommer att jobba därifrån under veckan. Så det kommer mest troligt att vara tyst ifrån mig. Jag tar med mig SYTYCK-stickningen, och den här som jag tänkte hitta något trevligt garn till i Stockholm. På tal om det, var ska jag gå för att klappa lyxigt garn? Vad får jag inte missa? Tips? Sen tänkte jag packa ner denna och ha som flyg och konferensstickning.

torsdag 8 oktober 2009

Varför finns det ingen stickfest i Norr?

Jag har suttit och suktat efter Grötö och stickfest i Väst. Räknat och kalkylerat, det skulle vara så otroligt roligt att få vara där. Men, jag har 125,7 mil dit. Det skulle ta mig två dygn att resa fram och tillbaka. Och kosta som en utlandssemester. Så då återvänder jag till tanken jag haft så många gånger förrut. Varför finns det ingen stickfest i Norr? Hur många stickerskor är vi som skulle vara intresserad av ett sådant arrangemang? Är det bara jag?

onsdag 7 oktober 2009

Dagens olyckor, räddning och stickgrepp!

När jag vaknade i morse hade det snöat 27 centimeter under natten, detta var synen som vi möttes av:


När jag väl kommit till jobbet via dagis och skola (och tackat min lyckliga stjärna för fyrhjulsdrift) tog jag en kopp kaffe och lutade mig mot diskbänken och konverserade med en kollega. Plötsligt gav golvet vika (blöta skor på klinkergolv är ingen höjdare) och jag stod på ändan. Det gjorde ont, kan jag ju minst sagt säga.


Väl hemma hade plogbilen lämnat en dryg halvmeter till plogkant som skulle handskottas innan jag kunde köra in bilen i garaget. När jag tog ut barnen ur bilen snubblade min tvååring och slog upp örat på bilen. När jag tröstat, plåstrat om och svettats klev jag ut och hämtade posten. Detta är vad som väntade på mig:



Mjukt, mjukt och lyxigt garn i norrskensfärger som luktar ull och lockar utmanande. Till mitt norrskensprojekt. Dagen var räddad. Fantastiskt snabb service från garnkorgen!

När ryggen gör för ont, vilket är snart, ska jag lägga mig och klappa garn. Åh det ska bli så otroligt spännande. Och jag har en tanke, en idé kan man väl kanske kalla det. Jag resonerar så här; känner jag mig själv räcker inte en lyxig stickning så länge, den kallar och lockar tills den är uppstickad, avmaskad och blockad. Men inte är min utmaning klar för det?

Lisa skriver: din utmaning blir att hitta en sticktradition eller teknik som inspirerar dig och läggaden till din repertoar.

För att göra vals och foxtrot till en del av min repertoar krävs övning, kort-kort-lååång, kort-kort-låång. Eller var det kanske tvärt om? Om jag har tur och känner mig själv rätt kommer jag kanske få en möjlighet att presentera fler projekt på temat! Här utesluts inga möjligheter.

Eftersom jag blev så inspirerad av filmerna och bilderna har jag spelat in min egen. Här stickas räta och aviga i ett par spiralsockar med modifierat mönster!

måndag 5 oktober 2009

På gång

Jag tror jag har hittat min utmaning, jag fick en sån fantastelitastisk idé igårkväll när jag inte kunde sova. Det innebär väldigt lyxigt garn (med mina mått mätt) som jag beställde i går kväll! Whihoo!

söndag 4 oktober 2009

Hollywood Week

Jag har varit helt besatt idag, jag har plöjt genom alla anmäldas bloggar och oohat, ahhat och förundrats. Tänk så otroligt mycket kreativa människor det finns i bloggvärlden!
En annan tanke jag har är att det kommer bli så otroligt roligt att se och så småningom få provdansa den nya koreografin som skapas i SYTYCK!

Jag har också funderat på min utmaning. Mycket. Över ett glas vin med min make som åtminstone såg ut som att han lyssnade. Framför datorn. Plöjt igenom mina stickböcker. Jag har stickat provlappar och funderat. Mest drömt kanske. Och jag är omåttligt stolt över att få presentera mitt första (väldigt styva och knöliga) försök till stickning med mer än en färg åt gången!



Jag tycker norsk selbu-stickning är fantastiskt snyggt, men jag tycker att mycket av det jag sett av fair-isle stjärnor och dyl är väldigt likt just den sticktraditionen. Jag kan verkligen ingenting om stickningens finrum, jag har alltid avfärdat det som för svårt.


Jag har funderat över det här med tillhörighet, jag har själv samiskt påbrå och älskar färgerna, samtidigt har jag inte hittat så värst mycket stickat när jag söker genom den doudji som finns att hitta på internet. Jag vet att min farmor brukade sticka ulltossar till oss i många olika färger, jag har försökt få henne att berätta hur hon gjorde - hon säger att hon mest höftade och tog det som fanns. Jag har en hålig kvar som jag inte haft hjärta att kasta, men jag tror inte att just det blir mitt projekt.

Sen har jag tänkt på det här med storlek, en tröja är helt utesluten, jag har inte tålamod eller tid till det just nu. Dessutom är det inte direkt vad man vill ge sig på som första objekt - även om jag gillar en utmaning! Samtidigt känns vantar lite för litet. Fast det beror väl kanske på vad jag bestämmer mig för att göra. Ska man kanske sätta delmål och ett större mål? Typ jag börjar med ett par vantar för att bli bekant med stilen och satsar på att göra en...? Hur resonerar ni andra kring detta?

Bohusstickning tycker jag är sagolikt, blå skimmer är poesi med färger. Stickning från Norrbotten kanske? Åh det finns ju så fantastiskt mycket fint! Det enda jag bestämt mig för är att jag ska göra något med flerfärgsstickning. Kanske västar till smågrabbarna, eller nåt till kommande bonusbarnbarnet?

Jag ska gå med beskedliga steg till det lokala biblioteket i morgon och se vad som finns att hitta i deras skattgömma. Dessutom kommer jag nog behöva beställa garn... gäller att vara snabb i tanken om jag ska hinna till The Grand Show!

lördag 3 oktober 2009

Utmaningen

Jag har provat ganska mycket under året som gått i stickväg. Efter att ha blivit mer bekväm i grunderna har jag gått på mer avancerade saker och varit inne och nosat på spetstickning och dyl. Men jag har en stor outforskad fläck på min karta av stickvärlden, nämligen de mer traditionella stilarna.

Flerfärgsstickning, tvåändstickning och jag har aldrig skakat hand, jag har aldrig vågat mingla med sådana kändisar av rädsla för att de ska genomskåda mig som lärt mig allt på egen hand (och med god hjälp av mina idoler i stickbloggvärlden förstås). Så jag har varit lite nervös ska jag ju säga.

Efter att förgäves varit inne och tittat många gånger. Så låg den där. Utmaningen. Som löd:

Din utmaning blir att dansa VALS/FOXTROT

Mia skriver bl.a så här: Jag resonerar så här: Genom att utöka sin repertoar blir man säkrare även i osäkra områden, så din utmaning bliratt hitta en sticktradition eller teknik som inspirerar dig och läggaden till din repertoar! Från estniska eller färöiska sjalar, tillbohus- och tvåändsstickning! Du kan välja bland så mycket! Stort eller litet projekt är upp till dig förstås! Lycka till!

Låt mig genom citat från soyouthinkyoucanknit presentera dansstilen närmare:

Tradition och igenkännande. Du stickar enligt tradition, behärskar antagligen flera tekniker, men är noga med varifrån varje teknik eller tradition kommer. Kanske är det Bohusstickning, tvåändsstickning, Fair Isle eller estnisk spets. Du har antagligen stickat länge, och värdesätter den historia stickningens olika stilar bär på. Din stickning skall vara bärare av någon av dessa traditioner, och historien lever genom dina kreationer!

Vilken utmaning!
Tankarna gick först ett par varv på panik och sedan lugnade sig hjärtat ett par slag. Vilken möjlighet jag har att få erövra mer av stickvärlden, att få smyga mig in i de fina rummen och be om råd från människor som är så otroligt duktiga och pedagogiska. Vilken chans!
Jag är mest nyfiken på flerfärgstickning, men är ju verkligen novis när det kommer till de olika traditionerna och funderar på att ett par vantar kanske skulle vara ett lagom nybörjar-projekt. Kanske något i stil med: http://www.solveigs-vantar.se/vantar.htm? Den här var förvisso sagolik!
Jag tar mig an utmaningen med stor glädje och tar gärna emot tips och råd om var jag kan hitta inspiration, information och vad en nybörjare bör tänka på!

Får jag lov att presentera Poppy?


Poppy stickades till makens första barnbarn som är beräknad att nedkomma kring jul. Vi är jättespända, och det är så roligt att få sticka till en liten bebis!

Poppy är stickad utav det som fanns hemma, var en fantastiskt snabb och rolig stickning nästan helt utan sömmar eller montering! Håret knöts fast strå för strå och syddes senare med björntråd för att vara helt säker på att inte vara en säkerhetsrisk för en liten. I övrigt följde jag mönstret till punkt och pricka - och det ligger något i det som designern säger i mönstret om att man kanske blir så fäst vid henne att man måste sticka en åt sig själv. Eller åtminstone åt min två-åring som säger att han ska sova med Poppy tills bebisen kommer!

onsdag 30 september 2009

Tycker synd om mig själv

I morse hade det snöat. Senare kände jag hur en förkylning smög sig på, så pass att jag tillslut febrig var tvungen att gå hem från jobbet för att bädda ner mig själv i sängen. Jag snörvlar och tröstar mig själv med färska dadlar och Hedera.


söndag 27 september 2009

Två FO:s i samma stil

Jag tänkte jag kanske ska börja bloggen med att visa några av de projekt som jag just avslutat, först ut är Natalya som håller mig varm på jobbet där jag sitter framför datorn största delen av dagarna. Min omåttligt stolta fyraåring har tagit bilden. Garnet är ett aran-garn av okänd tillverkare som jag fyndade på Tradera innan jag hade hunnit utveckla en smak för de exklusivare garner som jag numer frestas av dagligen.

Nästa objekt är en förlängning på tidigare mönster i samma garn som jag freestylade fram när min fyraåring plötsligt vägrade mössa och bara ville ha keps. Jag provade mig fram och resultatet blev denna. Bilderna är tagna med min mobilkamera och tyvärr inte av den kvaliten jag skulle önska, men visst är den en fin mössa på en fin kille?











På tiden

Nu har jag smygit runt i andras stickbloggar i drygt ett års tid och letat inspiration och övat och tränat, levt och andats stickning. Tanken har ibland slagit mig att även jag skulle kunna skriva om mina stick-äventyr i bloggformat, men i jämförelse med mina idoler har jag kanske inte så mycket att komma med. Så kom soyouthinkyoucanknit och ställde det hela uppochner, för att delta (vilket låter som en lämplig utmaning) krävs en egen blogg. Så, nu kör vi!