Eländiga, eländiga November. Du sliter så på orken, på kraften och på själen. November du tar ifrån mig glädjen och viljan. Eländiga, eländiga November som kommer med vind, grå dagar, mörker och kyla. Eländiga eländiga November, jag försöker bekämpa dig med ljus och sång men du vinner ju hela tiden, eländiga, eländiga november.
I dag har en tragedi ägt rum. Det är så onödigt, så onödigt, så fruktansvärt meningslöst. Det är meningslöst, vansinnigt, tragiskt, oförståeligt och så oförklarligt. Det är så ONÖDIGT!
Eländiga, eländiga November. Ikväll orkar jag inte sticka, ikväll orkar jag inte glädjas åt att vara i en ny stad. Idag orkar jag inte vara ambassadör och företagssam. Ikväll kryper jag ner i sängen på ett hotell, så långt, långt borta från de jag älskar och önskar att jag fick ligga och hålla om mina älskade barn när de sover och lyssna till deras mjuka andning och smeka deras mjuka hår. Jag önskar att jag fick luta min trötta panna mot min mans trygga bröst och somna i hans famn.
Eländiga, eländiga November.
Ibland försvinner all glädje och all mening och man får stilla vänta på att det kommer igen. Stort kram.
SvaraRaderaIbland blir det plötsligt så klart vilka saker som är viktiga på riktigt; att vara nära sina kära. Att försäkra sig om att de är där. Jobbigt för dig att vara hemifrån när något sådant här händer.
SvaraRaderaÅ vilket sorgligt inlägg. Kram!
SvaraRaderaOj, det låter verkligen som du behöver en kram. Jag känner inte dig, men du får en ändå.
SvaraRaderaMycket jobbigt för alla inblandade. Kramar behövs alltid, vissa gång mer. Kram
SvaraRaderaJag var också ute i trafiken den morgonen, hörde om detta på radion. Ibland är världen bara fel.
SvaraRadera