fredag 30 april 2010
Firar valborg med att spinna garn
Jag har tittat lite på youtube idag och jag vill tipsa alla som precis som jag tar sina stapplande första spinningsteg att titta på Abby Franquemonts tydliga och pedagogiska filmer.
Resultatet av dagens spinning är jämnare och tunnare, jag håller äntligen på att förstå och få känn på ullens egenskaper och jag är spänd på att se det slutliga resultatet. Tänk att jag snart spunnit mitt alldeles första egna garn! Frågan är bara vad man gör av ungefär 50 gram ojämnt spunnet garn?
I går passerade min räknare 10 000 besökare, det är vansinnigt många och jag är otroligt glad och stolt - jag trodde aldrig att min blogg skulle skapa ett sånt intresse! Det måste firas med någon typ av utlottning, jag har lite svårt att bestämma mig för vad bara. Vad skulle ni helst vilja se lottas ut?
Här har det snöat hela dagen, känns inte mycket som valborgsmässoafton här inte...
Om inspiration
Första föreläsaren var den fenomenala Nils Simonsson, kirurgen från Strömsund som la ner skalpellen efter 35 år för att påbörja en ny karriär, som en av Sveriges mest uppskattade föreläsare och som författare till flera succeböcker, mest känd är förmodligen boken; "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" Nisses budskap hjälper tusentals människor till ett bättre liv varje år.
Andra föreläsaren var den otroligt karismatiska och inspirerande Manuel Knight som levt ett liv tuffare än de allra flesta, uppväxt i ghettot, med en bakgrund i amerikanska elitstyrkorna och med tre krig i bagaget, i det sista kriget blev han krigsfånge. Idag är han utbildad psykolog och är en av Europas mest eftertraktade föreläsare inom området prestation och motivation.
Men varför flänger hon på så många föreläsningar kan man ju fråga sig?
Jag har världens bästa jobb, men jag har också ett av världens svåraste jobb om man nu får säga så. Jag älskar mitt arbete, för mig är det en passion. Men för att varje morgon hoppa upp ur sängen och komma in fylld av energi, motivation och passion för en ny dag, där jag varje dag träffar människor som är förtvivlade, oroade och ofta deprimerade krävs det en hel del inre motivation.
Jag ger mycket energi i mitt arbete, men jag får också ofantligt mycket energi tillbaka och jag har förmånen att få träffa olika människor, med olika bakgrunder, kulturell och språklig tillhörighet och var enda en av de människor jag träffar har olika sätt att hantera och lösa sin situation. Jag förundras över den kreativitet som jag möter, den kunskap och den kompetens som varenda en jag pratar med besitter. Det är bara de att de inte alltid ser just samma sak som jag.
Oftast är vi själva vår värsta fiende. När självförtroendet börjar krympa intalar vi oss själva att vi inte kan, att vi inte duger och att ingen vill ha oss. Där är min största utmaning, att i varje samtal lyfta personen som jag pratar med och försöka förmedla det som jag ser. Mitt mål är att varje person som jag pratar med ska komma lite närmare sitt slutliga mål oavsett vilka förutsättningar de har.
Ibland handlar det om att hjälpa en person att se sig själv i spegeln och åtminstone se en sak som de är nöjda med. Sen får man bygga på eftersom. Andra gånger handlar det om att ge konkret feedback för att hjälpa någon att ta ansvar för sin egen situation och oftast handlar det om små, små tips och råd på vägen när man fastnat i gamla hjulspår och behöver byta perspektiv eller bara en bekräftelse på att man är rätt ute!
Bäst av allt är den stolthet och glädje jag möter varje dag. Människor är fantastiska på att hantera svåra situationer. Klimax är när de jag arbetar med når sina mål, vilka de nu än må vara. Den energin lever jag på länge och hjälper mig att orka hjälpa andra!
Det finns massor av läsning på området inspiration, här tittar jag ibland, det finns en uppsjö böcker på ditt närmaste bibliotek men för mig är den största inspirationen andra människor. Det är otroligt vad en människa kan klara av om de bara bestämt sig för att lyckas, hjärnan är otroligt enkel att programmera om, det räcker med att upprepa en affirmation 100 gånger för att din hjärna ska ta det för sanning. Men det fungerar likadant åt andra håller. Hjälp därför dig själv genom att upprepa de goda sanningarna om dig själv och försök att, istället för att se problem och misslyckanden, se möjligheter och inlärningstillfällen!
Och till sist, för att citera Manuel Knight, "If you want corn, plant corn". Så inte lök om det är majs du vill skörda!
torsdag 29 april 2010
Mixa & Matcha 4 partner!
Mitt nästa inlägg kommer kanske handla om just inspiration, jag har nämligen en hel del nya och gamla idéer som jag vill dela med mig av!
Nu bär det av till Piteå
onsdag 28 april 2010
Lillasysterklänningen
I morgon ska vi ut och resa över dagen med jobbet, restiden ger mig nästan 4 timmar sticktid så jag har goda förhoppningar om att avsluta klänningen redan i morgon!
Om att beställa böcker från Estland
Edit;
Det löste sig supersnabbt! :-)
tisdag 27 april 2010
En annan typ av hoppsan
måndag 26 april 2010
Award
I awarden ingår dels att berätta 7 intressanta saker om sig själv och dels nominera 7 andra bloggar.
Jag tycker att det här är jättesvårt, jag läser massor av bloggar som inspirerar mig - både nybörjarbloggar och de som tillhör mina idoler inom stickvärlden. Jag tycker att det är superkul att få awards och det känns så speciellt när man läser sin blogg bland de utvalda. Men jag vet också hur det känns när man inte är utvald. Kanske inte just i stickvärlden, för här känner jag mig alltid utvald.
Men jag är ofta röst för de som inte vågar eller orkar. Jag vill inte välja ut någon speciell, både för att det helt enkelt finns så otroligt mycket fantastiska bloggare och bloggerskor att välja på och dels för att jag vill skicka den vidare till alla som läser det här!
Nu till det intressanta om mig... jag har redan avslöjat en hel del om mig själv. De första 7 intressanta punkterna skrev jag om här och en hel del information finns här och här. Så jag tänkte jag skulle berätta om några, kanske mer eller mindre otippade saker om mig själv.
- Jag har en t-shirt som hänger i taket på en hårdrocksbar i Portugal.
- Jag har nästan blivit arresterad på Lanzarote när jag och en väninna försökte hjälpa en väldigt överförfriskad ung engelsman tillbaka till hans hotell.
- Jag har ett starkt rättspatos och få saker i världen kan få mig så upprörd som orättvisor.
- Strax efter 9/11 förlorade jag mitt pass på en utlandsresa och lyckades med bedriften att resa id-löst mellan två länder i Europa. Det var nervöst, men det gick bra till slut.
- Jag är klassiskt skolad körsångerska och gick på en musikinriktad grundskola och hade bl.a förmånen att sjunga för Östen Wall som är sångare i Radiokören.
- Jag drömmer om att cykla från Haparanda till Ystad och om att vandra Kundsleden och Sörmlandsleden i sin helhet.
- Jag är jätterädd för att träffa på en björn i skogen. När jag är ute och går visslar jag och sjunger högt för mig själv i halvhysteri.
Tack igen för awarden, tack till alla er som inspirerar mig varje dag och tack till dig som orkat läsa, ända ner hit!
söndag 25 april 2010
Örhängen för knitoholics
Städning för fibernördar
lördag 24 april 2010
Fantastiska lördag
Bakvalen ligger vid pulkabacken, precis intill Ringelskolan, här samlas föräldrar och barn (och säkert en hel del ungdomar kvällstid), grillar och njuter.
Hobbyrum?
Jag ser framför mig ett fräscht rum, där var sak har sin plats, ett vitt skåp med glasdörrar fyllt av garner sorterade på färg. Alla mina stickböcker på samma ställe, knappar i genomskinliga burkar, inspirerande tyger. En plats att blocka på utan att behöva oroa sig för att någon ska få en nål i foten.
Hur har ni löst att garnsamlingen tar större och större plats? Var förvarar ni era WIPs? Har ni hobbyrum? Var? Hur ser de ut? Jag vill gärna se bilder för att få förslag på lösningar!
Jag försöker övertala min man om att det skulle vara en fantastisk lösning, problemet är bara att vi inte har något ledigt rum för det utan vi måste i så fall skapa ett sådant. Jag skulle kunna tänka mig en egen liten stuga! Vore inte det superfränt? Men huj vilken dyr lösning.
fredag 23 april 2010
Trevlig helg!
Blonde
Eftersom mitt garn och mina stickor var lite tjockare än mönstret och eftersom jag har smala handleder räckte det med tre upprepningar och lite snäll blockning. Det gick åt ca 25-30 gram för båda, min våg har nog gjort sitt verkar det som, har ni några tips på bra och rimligt exakta vågar till ett snällt pris?
Mönstret var lätt att följa och memorera och gick vansinnigt fort att sticka, båda var klara på en stund framför tv i går kväll, och trots att det krävdes lite montering är jag glad och nöjd över ett fint resultat med minimal insats
Det är svårt att fota sina egna händer, så i brist på assistans får ni hålla er tillgodo med ena handen. Om det är någon tröst ser den andra (pulsvärmaren) precis likadan ut! :-)
Maj månads mönster är fantastiska Elin, men här måste man ju kunna virka... Kanske en lagom utmaning för mig?
torsdag 22 april 2010
Spinna med topptyngd slända, försök #2
På nedre bilden försök #1 och försök #2 sida vid sida för att visa skillnaden.
Oj, oj, oj så fantastiskt roligt det är!! Jag vill veta mer, ge mig tips på hemsidor, böcker, fibrer - ja allt!
onsdag 21 april 2010
Eufori
Doktorn lyssnade (och då menar jag verkligen lyssnade) och när jag inte visste var jag skulle börja föreslog han att han skulle intervjua. Han klämde, kände, lyssnade, hummade och förklarade. Han visade på plancher, visade nervbanor och utbildade - skulle man nog kunna säga.
Han förklarade hur det fungerar när värk blir kronisk och hur värk kan förflytta sig och breda ut sig. Om varför vissa har ont i ett knä och varför vissa upplever varje dag som att de har blivit påkörda av en bil (eller snarare en lastbil) och hur kronisk värk skapar ett tillstånd som påminner om likstelhet och att de nerver som då hamnar i kläm i nacke och axlar kan ge *trumvirvel* huvudvärk, hjärtklappning och värmevallningar.
Men bäst av allt. Han berättade hur jag ska kunna bli botad. Utan mediciner som kräver andra mediciner som dämpar biverkningarna från den första medicinen. En metod som var så enkel att den var svår att tro på. Men vi provade, och för första gången på väldigt länge var jag ett par timmar fri från huvudvärk, och nästan all annan värk dessutom. Utan att behöva ta en enda tablett. Bäst förklarar jag känslan med ren eufori!
Nu kommer jag att återvända till doktorn ungefär varannan, var tredje vecka i ett tag och jag är övertygad om att det kommer att lösa sig. Doktorn, han säger att han har världens roligaste jobb som får hjälpa personer som trott att de aldrig skulle uppleva lättnad att bli i det närmaste smärtfria.
tisdag 20 april 2010
Första stapplande försök
Det kanske inte är så dumt ändå...
måndag 19 april 2010
(Sp)Inspiration
Fale artut
Koftan
Dödergök
Så igår, efter att ha varit inne och tittat hos Megan gjorde jag slag i saken och beställde ett kit hos Spinspiration. Idag såg jag till min glädje att Viffla, som är en sann (sp)inspiration har en fantastisk utlottning. Hon lottar nämligen ut egentillverkade, fantastiskt vackra sländor och ull. Ta en titt här!
söndag 18 april 2010
Konferens
Med inställda flyg blev det nattåg i all hast och torsdag till söndag har genererat totalt 12 timmars sömn.
Fantastiskt god mat, otroligt trevligt sällskap, jag har skrattat så jag har träningsvärk i magmusklerna, inspirerats av fantastiska föreläsare som Tina Thörner och Göran Adlén, dansat så jag har ont i fötterna flera dagar senare och jag har inte stickat en maska!
Nu ska jag krypa ner en stund i sängen och lukta på mina barn och vara tacksam över att jag, till skillnad mot så många andra i askmolnets skugga, fått den möjligheten.
Vinnaren är....
onsdag 14 april 2010
Jakten på den försvunna remissen
-Joo, sa hon det är en remiss skriven, i måndags, men den är inte skickad
-Varför inte det, frågade jag (och undrar, i måndags vad är det här?!)
-Den är inte signerad, svarar hon
-Ok, säger jag. Vill du vara snäll och hjälpa mig att reda ut detta? Den första mars träffade jag en doktor som sa att han skulle skriva en remiss. Den är borta. I förra veckan träffade jag ytterligare en läkare som sa att han skulle skriva en remiss. Som aldrig skrevs. I måndags var jag uppe på vårdcentralen och fick förklarat för mig att läkaren dikterar remissen som går till er läkarsekreterare som sedan skriver och skickar remissen. Nu berättar du för mig att den remissen först måste signeras?
-Eh, ja... Och nu finns inte den doktorn här...
-Så den måste alltså signeras av samma läkare som skrivit den, fastän den är dikterad. Sen trycker du på sänd?
-Ja så skulle man kunna säga, svarar hon.
Till slut skickas hur som haver remissen och jag ringer igen till stora sjukhuset och ber snällt att de kollar om remissen kommit in. Får förklarat att det är ungefär två månaders väntetid, att deras läkare först ska bedöma remissen och sedan prioritera den. Sen kallas man efter behov. Jag säger att jag kan komma med kort varsel, att de gärna får notera det någonstans och sköterskan är omtänksam, förstående och pedagogisk.
Jag tror knappt längre att det är sant.
måndag 12 april 2010
Utlottning
För att vara med i utlottningen skriv en kommentar till detta inlägg, jag åker på konferens till helgen och kommer hem på söndag morgon, då drar jag resultatet. Alla kommentarer som är gjorda fram till och med säg... lördag 17/4.... är med i utlottningen.
GGGAAAAAAHHHH!
Ingen från första besöket, ingen från andra eller tredje besöket och ingen från besöket i torsdags. Ringde vårdcentralen "det finns ingen tid som du kan bli uppringd på just nu". Ringde jourtelefonen där ingen svarade. Så jag åkte upp till vårdcentralen, gick in till läkarsekreterarna - krävde ut mina journaler, som visst en läkare måste godkänna att jag får ut? Gick rätt upp på mottagningen och krävde ett svar NU!
Hade det varit en blödning torde ju all denna ilska medfört en kollaps, så det torde ju vara uteslutet då. Hemma hittade jag en kallelse från vårdcentralen med ytterligare en tid till ytterligare en läkare jag aldrig träffat. Nu får det vara nog!
Ringde till smärtspecialisten jag fått rekommenderad och fick världens bästa bemötande. Och en tid redan nästa vecka. Superbra bemötande fick jag föresten ifrån det stora sjukhuset också.
söndag 11 april 2010
Vårmarknad och mys i slalombacken
lördag 10 april 2010
Påskhelg i Ivalo
Min släkt tillhör Enare-samerna och min tanke är att jag så småningom ska sy upp koltar till mig och mina barn. Men först behöver jag djupdyka i traditionerna. Så här ser min kolt ut;
I en av böckerna jag köpte skrivs det mycket om stickade vantar. Stickning är egentligen inget traditionellt samiskt hantverk, ull var en bytesvara men så småningom upptäckte man de överlägsna fördelarna med stickade ullvantar. Här är exempel på traditionella finska nordsamiska vantar;
Jag stickar också!
fredag 9 april 2010
Tack (och varning för 100% garnfritt inlägg)
- livets okränkbarhet
- självbestämmande
- rättvisa
- sträva efter det goda
- undvik det onda
- Människa & patienten är unik, har lika värde, är aktivt skapande, tar ansvar för sitt handlande
- Livet, självbestämmande och integritet ska alltid respekteras
- Fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga behov ska tillgodoses
- Ledstjärnan ska alltid vara att
- bota - lindra- trösta
Generella riktlinjer för hantering av klagomål, klagomålshantering, inom Norrbottens läns landsting har sin utgångspunkt i Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2005:12 och gäller i detta fall klagomål från patienter/närstående. I dessa riktlinjer finns bl.a att läsa;
- Ta alla klagomål på allvar. Patienter/närstående har alltid rätt att uttrycka sina åsikter. De har även rätt att bemötas med respekt när de framför klagomål.
- Patienternas upplevelse är alltid rätt. Patient/närstående hjälper oss att utifrån deras insyn och upplevelser bedöma hur bra vi utför våra uppdrag.
torsdag 8 april 2010
Om människovärde
En kvart senare ropas mitt namn upp och jag ser ryggen på en lång man i vit rock som rusar mot ett rum. Han sitter redan ner när jag kliver in i rummet.
- Du går med långa steg, säger jag för att lätta upp stämningen.
- Jag måste ju tjäna in tid, säger han, jag har trettio minuter för varje besök och nu är jag redan sen, säger han och tittar på klockan.
Tystnaden breder ut sig i rummet. Endast klockans tickande hörs. Bakom doktorn står en rad böcker med avskräckande titlar. Telefonen ringer och till min förvåning svarar han. Han diskuterar en patient som skall ha palliativ vårdplanering. Sen kommer han åter till mig.
- Jaha...? Trevar han.
Jag försöker börja berätta. Vart jag och den tidigare läkaren slutade. Om huvudvärken som får mig att svimma. Om att vara 26 år och inte orka gå ut med barnen och åka pulka för att kroppen säger ifrån.
Telefonen ringer igen. Han svarar. Pratar om prover som skall förvaras i kylskåp. Det knackar på dörren och den tidigare patienten står utanför tillsammans med en sköterska. Han pratar fortfarande i telefon. När han lägger på öppnar han dörren och ger kvinnan utanför instruktioner i korridoren. Han kommer tillbaka till mig och tittar in i datorskärmen.
- Jaha, du är deprimerad alltså.
- Nej jag har ont, försöker jag.
- Ja, det kan bli så när man är deprimerad, säger han.
-Nej, börjar jag och han avbryter.
-Proverna visar ingen avvikelse, vi kan inte ta fler prover nu. Vad jobbar du med?
-Jag är arbetsförmedlare
-Trivs du?
-Jag älskar mitt jobb, svarar jag
-Mmh, säger han. Hur har du det hemma då?
-Ursäkta? Frågar jag.
-Mmh hemma, fortsätter han. Jag förstår att det måste kännas jobbigt för dig att vara en
b-ö-r-d-a både på jobbet och hemma. Jag tycker du ska börja äta antidepressivt.
-Jag vill inte ha antidepressivt, svarar jag. Jag vill veta vad som är fel på mig.
-Det är inget fel på dig, svarar han. Du måste helt enkelt lära dig att leva med det här. Jag önskar att jag kunde säga att du har cancer. Sånt kan vi iallafall bota.
Han har fortfarande inte ens mött min blick. Telefonen ringer igen och han svarar. Jag tänker att jag borde resa mig upp och gå. Att läkaren borde ha tid för mig på den tid som jag bokat. Men jag reser mig inte. Går inte. Säger inte ifrån. Han avslutar samtalet, tittar på klockan. Blir sjukskriven en månad till. Läkaren säger att försäkringskassan mest troligt inte kommer att godkänna min sjukskrivning. Han skriver ut nån medicin som han tycker att jag ska prova, som ska hjälpa både mot smärtan och depressionen. Jag orkar inte protestera denna gång.
Gråter hela vägen till bilen. Ringer min man och frågar om han tycker att jag är en börda och säger att jag förstår om han vill lämna mig, han säger att jag är dum. Jag kommer hem och gråter fram till middagen. Gråter hela kvällen när barnen lagt sig.