Eufori

Idag har jag varit med om en märklig upplevelse. Jag har varit på besök hos en läkare som man kliver in genom dörren och de är nästan som att komma in i någons hem, de 12 etiska reglerna för läkare är bland de första man ser på en anslagstavla just innanför dörren och så fort man kommer in välkomnas man av en glad kvinna som redan vet mitt namn! Åh vad jag kände mig sedd! När doktorn kommer ut tillsammans med patienten innan mig skrattar patienten och tackar doktorn med lovord. Det gav mig en god magkänsla.

Doktorn lyssnade (och då menar jag verkligen lyssnade) och när jag inte visste var jag skulle börja föreslog han att han skulle intervjua. Han klämde, kände, lyssnade, hummade och förklarade. Han visade på plancher, visade nervbanor och utbildade - skulle man nog kunna säga.

Han förklarade hur det fungerar när värk blir kronisk och hur värk kan förflytta sig och breda ut sig. Om varför vissa har ont i ett knä och varför vissa upplever varje dag som att de har blivit påkörda av en bil (eller snarare en lastbil) och hur kronisk värk skapar ett tillstånd som påminner om likstelhet och att de nerver som då hamnar i kläm i nacke och axlar kan ge *trumvirvel* huvudvärk, hjärtklappning och värmevallningar.

Men bäst av allt. Han berättade hur jag ska kunna bli botad. Utan mediciner som kräver andra mediciner som dämpar biverkningarna från den första medicinen. En metod som var så enkel att den var svår att tro på. Men vi provade, och för första gången på väldigt länge var jag ett par timmar fri från huvudvärk, och nästan all annan värk dessutom. Utan att behöva ta en enda tablett. Bäst förklarar jag känslan med ren eufori!

Nu kommer jag att återvända till doktorn ungefär varannan, var tredje vecka i ett tag och jag är övertygad om att det kommer att lösa sig. Doktorn, han säger att han har världens roligaste jobb som får hjälpa personer som trott att de aldrig skulle uppleva lättnad att bli i det närmaste smärtfria.