Mina companion-mitts och jag har en time out för tillfället, förra gången startade jag en ny romans med en zauberball Ishbel i regnbågsfärger, men insåg att jag behövde gå ner rätt mycket i stickstrl och grävde djupt i lådorna och hittade en kort rundsticka i rätt strl. Och beställde knitpro-tippar i rätt storlek.
När det var ohållbart att sticka på den korta rundstickan (vem har sagt att storleken inte har betydelse?) återupptog jag min romans med mina companion-mitts bara för att komma till en knut i garnet och sedan en helt annan färg. Jag beställde nämligen två nystan, för att kunna vara säker på att mina mitts skulle matcha. Det blev alltså till att nysta, nysta och nysta tills jag kom till rätt färgställning och sedan ta vid igen. Och stickade för glatta livet, tills jag nästan var färdig och jag insett att jag gjort fel vid tumkilen och nallat på maskor från själva handen. Då var jag nästan klar. Så jag klargjorde att vårat förhållande behövde ytterligare en time out, så jag kan repa upp och nästan börja om igen.
Så vad gör man då? Jo man startar naturligtvis på en ny stickning. En Ishbel till blev det. En i grått, varmt, mysigt och gosigt garn. Som att klappa en kanin ungefär. Det måste väl ändå kunna muntra upp en?
Så blev min yngste son sjuk. Härligt tänkte min stickberoende hjärna(åh hemska tanke), massor av tid att sticka. Så har det naturligtvis inte blivit. Och den tid jag stickat, tror ni att det blivit rätt? När det var dags att avsluta det slätstickade partiet upptäckte jag att jag hade två maskor för mycket på vänster sida, men jag hittar inte var jag skulle ha plockat upp dem (eller missat yo) för den delen heller.
Nåväl, tänkte jag, enkel match. Och påbörjade spetsdelen, vars första tre varv jag stickat om ungefär en billion gånger i kväll. Men får det inte rätt, för varje gång jag fått kläm på det blir jag avbruten och då har jag missat en yo eller nåt sånt som jag upptäcker först på varv tre. Nåväl, spetsstickning är kanske inte för dagar man har sjuka barn, eller druckit vin (vilket jag inte har, men önskar att jag hade gjort). Tack och lov för livlinor.
Dessutom börjar min laptop krångla, vissa tangenter är jättetröga, i den aspekten att det inte kommer några bokstäver när jag skriver om jag inte trycker ett par gånger, jag har haft bort dem och försökt rengöra, men till liten nytta. Vad kan det bero på? Går det att fixa eller är det helt enkelt dags att byta ut min trotjänare? Hjälp, nån som vet?
Jag har tagit av mig dansskorna för ikväll, det känns som att jag trampat mig själv på fötterna för många danser på rad, hur det nu är möjligt. Hade jag bara haft ett lämpligt garn hade jag påbörjat Susie´s reading mitts för att trösta mig själv. Jag tror jag ska friskvårda mig hela vägen till garnaffären i morgon och se om jag kan shoppa mig lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar