Inspirerad!

Det har varit mycket nu den senaste veckan, både hemma och på jobbet, vilket har lämnat alldeles för lite tid och ork över till att sticka och blogga. Det går framåt. Jag bär min utmaning med mig och upptäcker att jag vågar ta större och större kliv och att jag tänker i större och större banor, den här utmaningen har fått mig att våga mer och att bli en betydligt mer självsäker stickerska, det är ett som är säkert.

Min första companion mitt är färdig, så när som på ett par varv runt tumkilen.

Det som kom emellan var en bön från min femåring, som sa "snälla snälla mamma, kan inte du sticka ett par vantar med spindlar på åt mig? De ska vara svarta och lila". Sagt och gjort. Jag hittade mönstret hos oerhört begåvade Barbro.

Jag har kommit en bit på vägen och sparar tummarna till sist.

Jag har varit och inhandlat mitt te och garnbyte idag, för avsändning under morgondagen. I garnaffären uppenbarade sig detta som fick följa med mig hem:

Vantarna på framsidan är ett par Enare-vantar. Därifrån kommer min familj och var min utsprungliga inspiration, kanske är det detta som sluter cirkeln? I t r e färger dessutom!

Fantastiska Lisa anordnar torp-afton och försöker arrangera även en träff i Sthlm. Denna fantastiska kvinna är verkligen lovvärd, vilket engagemang och vilken inspiration!

Apropå inspiration, jag läser alla er andras bloggar med stort intresse, ni har kommit så långt på vägen och jag tycker det är makalöst att alla tagit sig an sina utmaningar med glöd och lust och att alla tolkat sina utmaningar så otroligt olika. Jag får så mycket inspiration, lust och ork av att få dela denna utmaning med er. I mörka influensatider med treårs-trots, VAB och sjukdom behövs det verkligen! Tack till er alla!

Ett sista foto skickar jag med till er som undrar varför hon stickar så mycket vantar!