måndag 12 april 2010

GGGAAAAAAHHHH!

Idag ringde jag till det stora sjukhuset för att höra om de hade fått in min remiss. Dumma dumma mig att jag inte gjort det tidigare. För det finns nämligen ingen remiss. I 7 veckor har jag gått med huvudvärk och väntat på att få en tid för att de ska utesluta att det är något som är fel inne i huvudet och lovats av två läkare att remissen är skickad.

Och det finns ingen remiss.

Ingen från första besöket, ingen från andra eller tredje besöket och ingen från besöket i torsdags. Ringde vårdcentralen "det finns ingen tid som du kan bli uppringd på just nu". Ringde jourtelefonen där ingen svarade. Så jag åkte upp till vårdcentralen, gick in till läkarsekreterarna - krävde ut mina journaler, som visst en läkare måste godkänna att jag får ut? Gick rätt upp på mottagningen och krävde ett svar NU!

VARFÖR FINNS DET INGEN REMISS?!?!?!

Hade det varit en blödning torde ju all denna ilska medfört en kollaps, så det torde ju vara uteslutet då. Hemma hittade jag en kallelse från vårdcentralen med ytterligare en tid till ytterligare en läkare jag aldrig träffat. Nu får det vara nog!

Ringde till smärtspecialisten jag fått rekommenderad och fick världens bästa bemötande. Och en tid redan nästa vecka. Superbra bemötande fick jag föresten ifrån det stora sjukhuset också.

Jag vill inte att min blogg ska handla om min huvudvärk. Kanske borde jag byta namn till honmedhuvudvark istället. Men vissa saker måste man bara få skriva av sig. Typ:
GGGGAAAAAAAAAAAHHHHHH!
Är det nån som minns Kelis "I hate you so much right now"? Där hon i refrängen sjunger just;
"I hate you so much right now AAAAAAAHHHHHHHHHHHHH!"
Sen tittade jag nederst i posthögen, där låg Simply Knitting. Dagens räddare i nöden. Nu känns allt lite bättre. Jag ska klappa garn en stund innan jag åker och hämtar barnen. Det kan man inte bli annat än glad och harmonisk av.

6 kommentarer:

  1. Jag vill kunna ge dig en kram.
    Du - skriv ut dina blogginlägg om detta och skicka till vårdcentralen. De måste få veta hur deras patienter upplever "servicen" och förra inlägget var fantastiskt bra skrivet dessutom!

    SvaraRadera
  2. Herregud, det är ju helt sjukt och skruvat! Ingen remiss efter så många besök!
    Usch vad arg jag blir, jag stämmer in i ditt ARRGH-ande!

    SvaraRadera
  3. Det måste finnas alla möjliga strukturella problem på din vårdcentral (utöver den brist på empati och vanlig hyfs som läkaren visade förra gången!) för du kan inte ha sådan här otur.

    Det innebär att massor av fler råkar ut för samma saker. Och så väntar alla snällt på sin remiss fast ingen är skickad och de som gick med bävan första gången kanske inte orkar ta tag i det hela igen!

    Skriv du! Och jag är imponerad av din handlingskraft och jag hoppas att du skrämde upp en och annan ansvarig.

    Garn och barn, det är mumma för själen!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Jag väntade också på en remiss en gång. Jag hade cancer på sköldkörteln och väntade på en tid för operation (akut). Men jag kunde inte få någon tid eftersom det inte hade kommit någon remiss. Jag ringde varje dag och tjatade, men den hade inte kommit. Min mamma kollade min brevlåda. Till slut, när jag ringde för minst femtioelfte gången och återigen fick veta att inte remissen hade kommit ringer mamma på en annan linje och säger att jag har fått en tid?!. Jag frågade den jag talade med på OP hur det hängde ihop. Då lyfte hon på några papper på sitt skrivbord, och där låg min remiss och hade så gjort hela tiden!!!!! Kanske det är likadant med din, för någon ordning verkar dom ju inte ha. Jag hoppas du anmäler dom på alla ställen det går!!! Kram //anette

    SvaraRadera
  5. Förstår precis hur du känner dig! Blev väldigt illa bemött i min ungdom när jag sökte för värk. Läkarna nonchalerade mig och tyckte jag typ inbillade mig allt. Nu har jag fått (efter 17 år av strid...) en diagnos. Jag har en ärftlig bindvävssjukdom, EDS. En sådan seger att äntligen få reda på vad som var fel! Så stå på dig och bara hugg tillbaka, man måste vara stenhård i dagens samhälle!!!
    Många kramar från mig!

    SvaraRadera
  6. Shit vad jag känner igen allt detta strul med vården! Man måste vara frisk för att orka kämpa! Och det är man ju inte, så orkar man inte jaga dom så blir det ingenting. Det enda man vill, är ju att bli omhändertagen och sedd. Och så blir det så fel.

    *stor sympati*

    SvaraRadera