Sjung om studentens lyckliga dar

Idag tog mitt yngsta bonusbarn studenten. Tre år i rad har vi firat studenter hemma och idag var det äntligen vår Antons tur.

När jag stod där på skolgården för tredje året på rad förväntansfull och nervös och för tredje året på rad blivit förbisprungen av barn som jag älskar för att de vill krama om sina föräldrar kände jag mig för första gången lite ledsen. Och det är inte för att jag inte förstår eller har felaktiga förväntningar. Utan för att det gör lite ont i mitt hjärta.

Vi är stolta och glada över att det gått så fantastiskt bra för honom och för att han har växt upp och blivit den ansvarsfulla, omtänksamma och fantastiska människa som han är.

Vi älskar dig Anton och önskar dig all lycka i livet. Och det kommer att bli tomt den dagen som du väljer att lämna oss för att prova dina vingar. Men vi finns alltid här för dig, glöm aldrig det!

Jag tänker också en del på hur det var när jag själv tog studenten, vilka drömmar och förväntningar som jag hade på hur livet skulle bli och hur det faktiskt blev. Och jag tänker att de är de som förändrar tanken och som vågar drömma grandiost och leva sina drömmar som kanske är de som är allra närmast sanningen. Men mest av allt tänker jag på hur lycklig jag är för att jag får leva det liv som jag lever idag. Trots att det inte är ens i närheten av vad jag hade tänkt mig när jag stod där i vit klänning, studentmössa och vågade skor. Eller kanske på grund av att det inte blivit som jag hade tänkt mig. Och jag är lycklig.