måndag 8 februari 2010

Tröststickningsavledningsmanöver

När jag hade avslutat februarimuddarna trodde jag att det skulle klia i fingrarna efter att påbörja något nytt. Men istället drogs tankarna åt min Luna Moth och nu känns den lika rolig att sticka som när jag just påbörjade den. Ibland måste man nog få skingra tankarna med något lätt och enkelt innan man hittar tillbaka till lusten igen!


Så här ser den ut, slarvigt uppspänd efter fem repetioner. Mönstret säger 6 repetitioner och sedan avslutningsvarven, men det kommer inte att räcka, 7-8 minst tippar jag på. Men så stickar jag i ett annat garn och med mycket mindre stickor än rekommenderat.


Igår kväll kom jag dessutom på att denna sjal inte kommer att bli till mig, utan till en person som jag vet har det lite tufft just nu och som jag hoppas kommer få lite glädje av den. Kanske det ska till en handarbetare för att förstå hur mycket omtanke som ligger bakom en stickad sjal? Först måste den bli färdig dock!

4 kommentarer:

  1. Åh, den har jag också funderat på att sticka. Jättefin blir den! Och även om alla blir glada av saker man gjort själv så ska det nog till en annan handarbetare för att förstå exakt hur mycket tid och kärlek man lagt ned i saken =)

    SvaraRadera
  2. Den ser jättefin ut! Och jag som just påbörjat min första sjal tänker att det måste nog löpa parallellt med småstickningar annars tröttnar jag nog.

    Såg en sådan fin liten film om stickande män(minns inte vem som länkade till den?!) där en man sa att man gav ju bort tiden, stor del av den tid man arbetat på det man ger bort har ju mottagaren varit i ens tankar! Tala om välsignelse!

    SvaraRadera
  3. Men visst är det så att en del saker måste ligga till sig och mogna! Det där blir fint!

    SvaraRadera
  4. Den är underbar!! Älskar sjalar - de ger kläderna "DET"!!!
    Tack så jättemycket för tidningen!!
    Ett paket är på gång -ska bara posta det!!
    KRAM
    Elisabeth/Hemlisen

    SvaraRadera