Jag vaknade i morse av att solens strålar letade sig in genom fönstret och smekte min kind. Mina barn sov fortfarande och jag låg kvar en stund och njöt av deras tunga och trygga andetag. På nyheterna lovade de en varm, klar dag.
Så vi tog ledigt från måsten och packade väskan med varm choklad, grillkorv och bullar och tog skotern till stugan för att njuta av våren som är på ingång. Det är svårt att tänka sig när man ser bilden på min flytbrygga nedan. Den som jag brukar sitta på och sticka och njuta av ljudet av vattnet som slår mot bryggan.
Grillen väntar på att åter få bli det huvudsakliga matlagningsverktyget.
Snön omfamnar den gamla höladan från slutet av 1800-talet. En gammal man berättade för mig att platsen där vår stuga står brukade vara sommarbetet för deras kreatur. På den tiden fanns inte dagens vägar och det var lite svårare att förflytta djuren än vad det är idag. På insidan av ladan i timret finns signaturerna från de tidigare ägarna. En kulturhistoria väl värd att bevara.
Uteplatsen fick vi skotta fram
Swallowtailen har fyllt mig med en stickglädje som jag inte kännt sen... ja jag vet inte om jag kännt så här någon gång. Den fyller mina tankar varje vaken stund och jag har gjort första repetitionen av Lily of the Valley och tror att sjalen kommer att bli klar redan i helgen. Det ska bli så spännande att se hur den blockas!
Det ser underbart ut! Det är verkligen en annan sorts sol och ett helt annat sorts ljus nu.
SvaraRaderaOch jag tänker varenda dag att jag knappt kan fatta att jag bor på en så vacker plats.
Härligt!
En sådan härlig utflykt! En grill med så mycket snö på är en bild av förtröstan; den vilar fint under sitt täcke och innan man vet ordet av är det dags att ladda den med årets första grillning. Så ÄR det ju!
SvaraRaderaHär är kallt i dag men mycket mer vår förstås. Gatorna är till och med torra även om det ligger en del snövallar kvar.
Fantastisk lada, jag tror inte på spöken eller andar men lite av människornas själ lever ända kvar i tingen. När maken och jag en gång kom till ett litet museum i djupaste Småland så fanns där en skolavdelning och där fanns en pulpet som hade snickrats av min farfars farfar, "Gustav i byggningen". Jag stod kvar en stund och klappade och förundrades!
Min dotter delar nog inte mitt handarbetsintresse, tror mer att hon ÖNSKAR att hon gjorde det. Så varje gång hon ber om garn ger jag utan kommentarer. En del saker avslutar jag åt henne, en del saker repar jag upp. Min mamma blev alltid för entusiastisk när jag ville något så när jag bett om garn och stickor till vantar satt jag en stund senare i en driva med garn och beskrivningar och ångrade mig! DET misstaget tänker jag inte göra!
Ja nu kommer våren med stormsteg, hoppas i alla fall jag på. I går skottade vi fram grillen och grillade lite korv till mellanmål.. Underbart..
SvaraRadera