Så mörk är natten och världens bästa hemlis

Ibland blir saker inte riktigt som man har tänkt sig. Jag har haft ont i huvudet under en längre tid nu och har knappt fungerat på riktigt, men jag tänkte att det kanske var för att jag varit rätt stressad på senaste. Under semestern höll huvudvärken i sig, inte alls i samma utsträckning men på söndagen hade jag så ont att jag var övertygad om att jag hade fått en hjärnblödning. Nu var det inte så allvarligt. Men väl en kraftig muskelinflammation i rygg, nacke och axlar och ett skenande blodtryck. Så nu äter jag en massa mediciner som gör mig groggy och yr och inte så vansinnigt stickförmögen, jag har stickat lite grann under semestern, men det har gjort så ont att jag varit tvungen att lägga ner efter en stund. Det blev en halv rapport på Luna moth-sjalen totalt under hela resan.

När jag kom hem från semestern låg ett fantastelitasktiskt paket från min underbara hemlis som måste ha kunnat se in i framtiden och räkna ut vad jag behövde! Jag storgrät över paketet över de omtänksamma och så väl utvalda delarna! Jag fick ett par fantastiska halvvantar som min hemlis stickat till mig i varmt och mjukt ullgarn i en fantastisk färg och det värmer mig ända in i hjärtat att du suttit och stickat något till mig, för att glädja mig!

Jag fick väldoftande olja och en mjuk vintertvål som behövs i vår vrålkyla. En bok som jag inte läst och choklad, mumsig och lyxig choklad. Underbart garn, som jag aldrig provat förrut i härliga kalla vinterfärger, som jag klappar på i väntan på att våga mig på att sticka ett par maskor trots läkarens förmaning. Och ett fint kort med omtänksamma ord. Men jag vet fortfarande inte vem du är... Tack, tack, tack, tusen tack till världens bästa hemlis! Bilder kommer när jag orkar överföra dem till datorn!