Egypten

Egypten var en fantastisk upplevelse. Det är svårt att sätta ord på hur det känns att vandra bland byggnader och ruiner som stått där i flera tusen år. Där man känner tidens vingslag och forntida samhällen.

Jag har fått värme och solsken, mötts av leende fantastiska människor, klappat fantastiska textiler, köpslagit om allt från vatten till vackra tunikor och jag har njutit av min mans sällskap. I egypten är det förbjudet att gå hand i hand och det tycker jag att man ska respektera som besökare. Kanske var det därför det blev så spännande att hålla hand under bordet, att möta varandras blickar och skåla för framtiden?

Jag har doftat på fantastiska kryddor och sett fantastiska färger, blivit välkomnad in i främlingars hem och klappat en krokodil-bebis på magen. Sedan dess har jag haft sången "Ich bin Schnappi, das kleine krokodil" på huvudet.

Jag har också sett fattigdom och misär, misshandlade djur och primitiva föreställningar. Jag har blivit chockerad över kvinnans låga position i samhället och över åsikter som borde varit nergrävda för länge, länge sedan. Jag har blivit arg över ett korrupt samhällssystem där mutor är ett vedertaget sätt att ta sig fram i livet.

Och jag vet inte om det var Detur som vi reste med, eller om det var Egyptens system som gjorde att allt var så otroligt oplanerat och ostrukturerat. För resan ner var en mardröm där vi blev stoppade i alla poliskontroller, där chauffören inte pratade engelska och där vi var rädda, trötta och oroliga. Vårt dagsschema förändrades med bara någon timmes varsel under dagen och det var tröttsamt, fast samtidigt en utmaning. Jag hoppas att få ett svar från Detur om det.

Jag har fått vara med om det första ovädret på 17 år som var en fantastisk upplevelse, vi körde genom öknen och blixtarna lyste upp hela himlen - överallt - samtidigt som regnet slog mot rutan. Det var spännande att få uppleva hur människor som inte är vana vid regn hanterar det. All elektricitet var avstängd och på vägen stannade vi vid en liten butik mitt ute i ingenstans för att äta och gå på toaletten. Det fanns inget ljus och det var vatten överallt. Butiksägaren lyste upp vår väg med sin mobiltelefon!

När vi skulle åka hem var ovädret ännu ej över och väl på flygplatsen förstod vi att det skulle bli förseningar. Den var nämligen översvämmad. Det vällde in vatten från taket och till slut var det en decimeter vatten på golvet som de kämpade med att få ut. Så vi la oss på en bänk för att sova i väntan på besked.

Vi kom hem, ett par timmar senare till ett snöigt vinterland, med solbränna och en tanke på om allt det som vi upplevt verkligen hade varit på riktigt?

Egypten var en dröm som gått i uppfyllelse och är ett land som fastnat i mitt hjärta, som jag gärna vill åka tillbaka till. Men kanske inte till de mest turist-exploaterade platser, för där finns inget av det egypten som jag förälskat mig i!