På Stickorna just nu

Just nu stickas det på en Feather and Fan Comfort Shawl i nya Drops delight. Garnet är ett kap för det priset!

Sjalen ska bli en present till min mamma som tack för att hon kommer hit och sitter barnvakt till våra barn så jag och min man får åka på kärlekssemester!

SYTYCK-Resumé

Vilket år! När jag tog mod och anmälde mig till SYTYCK kände jag mig som en nybörjare. En som smygläste andras bloggar och som inte kände mig tillräckligt kompetent för att ens kommentera i andras. Den här utmaningen knuffade mig rätt ut för ett stup och litade på att jag skulle komma på hur man gör innan jag nådde botten. Det var knivigt en stund och ibland ville jag rent ge upp. Men nu, när jag tänker tillbaka...

Vilken resa jag gjort! Det har varit trassligt att dansa med mer än en partner åt gången, pillrigt och ibland har det känts rent omöjligt. Jag har botaniserat i böcker, hittat inspiration på internet, frågat människor i min närhet, gått på museeum, gjort nya garnbekantskaper och jäklar det gick vägen! Inte bara gick det vägen, jag har blivit biten och vill bara göra mer och mer! Och mönster och diagram läser jag numer som en dans! En enkel vals...

Och vad mer? Jag har slutat höfta och tänker att det nog ordnar sig längre fram. Jag kontrollerar numer mina stickningar. Jo, det är säkert. Just nu på stickorna sitter en Feather and Fan Comfort shawl, när det är dags att byta nystan fixar jag fram rätt färgsättning utan en min, jag stickar baklänges och gör om och gör rätt. Utan att sucka och utan att höfta, jag har kontrollen!

Jag har vågat mig på sånt som legat LÅNGT från min kunskapsnivå, sticka med pärlor bara för att nämna en sak!

Men viktigast av allt. SYTYCK har gett mig modet att våga kliva med stora steg, men den viktigaste kunskapen jag har fått, är er! Jag har fått massor av ny inspiration i bloggar jag inte kännt till sedan tidigare. Någon att fråga, utvecklas och glädjas med och jag har fått följa er resa - förstått att det inte är bara jag som snavat i dansstegen och nu ser jag fram emot 2010 som året då jag vidareutvecklar de modiga kunskaper som jag skaffat mig på vägen!

Min utmaning löd;

Din utmaning blir att dansa VALS/FOXTROTKlart du får lov till dans!Vilken komplimang det är att se att du startat stickblog för det här! Jag är hedrad! Och i de bilder du börjar med att visa är det bådefolkdans och quickstep inblandat. Men du säger samtidigt att du kännerdig mest hemma på krogens dansgolv… Hm… Hur ska jag få dig att våga dig ut i svårare turer? Jag resonerar så här: Genom att utöka sinrepertoar blir man säkrare även i osäkra områden, så din utmaning bliratt hitta en sticktradition eller teknik som inspirerar dig och läggaden till din repertoar! Från estniska eller färöiska sjalar, tillbohus- och tvåändsstickning! Du kan välja bland så mycket! Stort ellerlitet projekt är upp till dig förstås! Lycka till!

Och vad tycker ni? Har jag lyckats?

SYTYCK har varit en fantastisk upplevelse, Lisa borde få det största priset som hållt i alla trådar, övervakat och peppat och för att hon kom på årets stickhändelse! Jag ser fram emot att se de nya ideér som hon kläcker under nästa år! Och till alla er andra, ni har gjort en fantastiskt resa, jag har ooohat, aaaahat, skrattat, inspirerats och ibland nästan gråtit med er! Det är den största vinsten man bara kan få!

Jag inleder 2010 med E-Zignz kurs i brickbandsvävning!

Textil på Silvermuseet

I helgen tog vi en tur till Silvermuseet i Arjeplog;

"Silvermuseet har en ovanlig historia att berätta. Berättelsen om en ung läkare som kom till Arjeplog 1922 och som stannade återstoden av sitt liv. "Lappmarksdoktorn", Einar Wallquist, fascinerades av människorna och av landskapet, motiven i hans konstnärs- och författarskap. Och han samlade...

Idag är samlandet, och dokumentationen av samernas och nybyggarnas liv, en gemensam angelägenhet för oss som bor här.

Silvermuseet är vårt gemensamma minne."

Våra barn sprang mellan de olika utställningarna och fick känna en bris av deras kulturella arv. Jag tog några fotografier, utan blixt förstås:
Modellen/mönstret är en klassisk Arjeplogsvante som är populär även idag. Den finns i många olika versioner.

För den som inte stickar själv finns det ofta färdiga alster att köpa på museet, till en väldigt överkomlig peng.

Silvermuseet har också Sveriges största samling av samesilver och är väl värt ett besök!

SYTYCK utmaningen har utmanat mig att tänka i större banor och att våga utforska de saker som ligger utanför mina ramar och mallar. Och som i förlängningen fått mig att titta i det som ligger så nära inpå. På hemorten, i mina egna gömmor, i mina förfäders händer. SYTYCK utmaningen har inte bara gett mig en knuff i rätt riktning utan har fått mig att våga ställa de frågor som jag saknat mod att ställa förrut. Min utmaning är inte slut på långa vägar!

Små, små steg och stora ankomster

Min farmor brukade sticka en typ av tofflor eller mockasiner eller vad man nu ska kalla det som satt fantastiskt på foten och som jag älskat och slitit tills de fallit i bitar. Jag har frågat henne ett par gånger hur hon gjort dem, men har fått svaret; Äh jag stickade bara efter huvudet, efter ett mönster som min mamma brukade göra.

Min farmor tillhör Enare-samerna från norra Finland, en väldigt liten grupp vars dialekt endast talas av 300 personer i hela världen! Hennes stickade alster andades alltid samisk anda och jag har alltid tilltalats av dem.

Jag har tittat, vänt och vridit och sprättat upp en trasig och utnött. Och nu tror jag äntligen att jag tror att jag klurat ut hur hon gjorde dem!

Här är en mini baby-version som förhoppningssvis snart kommer att sitta på världens finaste flicka som föddes i onsdags! Jag presenterar stolt mitt vackra bonusbarnbarn som ännu inte fått något namn!

Min inre resa för mig på nya hantverkstankar och jag har börjat fundera en hel del på bandvävning. Band av olika slag (t.ex. skoband och bälten) är en central del av de samiska bruksföremålen och jag vill gärna utforska något sådant. Jag tänker mig börja med ett nyckelband, t.ex.

Jag har surfat runt och hittat ganska mycket bra, men nu vill jag ha ERA bästa tips! För en nybörjare, vad behöver jag för utrustning? Vad använder man för material? Har ni tips på hemsidor, litteratur och sånt?

Odessa

Odessa var en fantastisk njutningsfull stickning från början till slut! Jag är så stolt och nöjd med det färdiga resultatet! Garnet var en njutning att sticka med och så mjukt, mönstret var lättläst, enkelt att förstå och pärlorna gjorde det precis tillräckligt intressant.

Nästa gång kommer jag att sticka den lite längre, den vart lite i minsta laget för min smak. Jag har redan börjat klura på nästa objekt som jag kan integrera pärlor i och jag tror att jag redan har en tanke! Jag trodde aldrig att jag skulle ha kommit så här långt i min stickprocess vid det här laget!

Tänk om

Om jag hade varit yngre och inte hade haft man, barn, huslån, billån, studielån, fast arbete och så många många andra att ta hänsyn till hade jag sökt in till http://www.saterglantan.se/lasar.php?visa=166. Åh ljuva dröm.

Stickmarkörer?

Jag är vansinnigt dålig på att hålla reda på mina stickmarkörer, jag har fyndat på tradera i två omgångar. Men står utan ändå nästan varje gång. Jag har sett på massor av stickbloggar att många av er är så himla duktiga och gör egna, men hur gör man? Hjälp?

Hemlis och Odessa

Så här ljuvligt var mitt första hemlis-paket:

Garnet var ett bambugarn som väckte mig mitt inatten och sa; jag vill bli en Odessa. Pärlor smygköpte jag i Göteborg. Så här långt har jag kommit, blogger vänder dock mina bilder mysko när den känner för det:

Jag är så vansinnigt nöjd över att jag vågat prova något som jag alltid trott legat låååångt utanför min kunskapsförmåga. Så här långt hade jag aldrig vågat ta mig om det inte hade varit för knuffen som jag fått av SYTYCK!

Första hemlispaketet!

I morse när jag loggade in mig på mailen hade jag fått ett från min hemlis som berättade att ett paket var på väg. Så hela dagen har jag längtat efter att få tömma brevlådan. Och däri låg det ett väldoftande grönt paket fyllt av godsaker. I paketet fanns ljuvligt bambu-garn med tillhörande mönster som kommer att bli min första upplevelse med sådant fiber! Där fanns även en fin skylt, superhärliga ljus som sprider sin doft över hela vårt hus, smarrig choklad och ett fint kort! Fotobevis kommer under helgen, tack snälla hemlis - vem du än är!

För nyfiken är jag. Jag har en e-post adress, ett paket som poststämplats i Fagersta och en geografisk referens att gå på. Tänk, tänk, tänk.

Så här resonerar jag just nu