torsdag 29 oktober 2009

Inspirerad!

Det har varit mycket nu den senaste veckan, både hemma och på jobbet, vilket har lämnat alldeles för lite tid och ork över till att sticka och blogga. Det går framåt. Jag bär min utmaning med mig och upptäcker att jag vågar ta större och större kliv och att jag tänker i större och större banor, den här utmaningen har fått mig att våga mer och att bli en betydligt mer självsäker stickerska, det är ett som är säkert.

Min första companion mitt är färdig, så när som på ett par varv runt tumkilen.

Det som kom emellan var en bön från min femåring, som sa "snälla snälla mamma, kan inte du sticka ett par vantar med spindlar på åt mig? De ska vara svarta och lila". Sagt och gjort. Jag hittade mönstret hos oerhört begåvade Barbro.

Jag har kommit en bit på vägen och sparar tummarna till sist.





Jag har varit och inhandlat mitt te och garnbyte idag, för avsändning under morgondagen. I garnaffären uppenbarade sig detta som fick följa med mig hem:



Vantarna på framsidan är ett par Enare-vantar. Därifrån kommer min familj och var min utsprungliga inspiration, kanske är det detta som sluter cirkeln? I t r e färger dessutom!

Fantastiska Lisa anordnar torp-afton och försöker arrangera även en träff i Sthlm. Denna fantastiska kvinna är verkligen lovvärd, vilket engagemang och vilken inspiration!

Apropå inspiration, jag läser alla er andras bloggar med stort intresse, ni har kommit så långt på vägen och jag tycker det är makalöst att alla tagit sig an sina utmaningar med glöd och lust och att alla tolkat sina utmaningar så otroligt olika. Jag får så mycket inspiration, lust och ork av att få dela denna utmaning med er. I mörka influensatider med treårs-trots, VAB och sjukdom behövs det verkligen! Tack till er alla!

Ett sista foto skickar jag med till er som undrar varför hon stickar så mycket vantar!


torsdag 22 oktober 2009

onsdag 21 oktober 2009

Till minne av min mormor

Min mormor var en fantastisk och speciell kvinna. På många sätt och vis. Ju äldre jag blir desto mer uppskattning känner jag för den kvinna som präglade mitt liv på fler sätt än jag någonsin kan beskriva. Jag önskar att jag hade fått ha henne med mig i livet, där jag är nu.

Min mormor var oerhört kreativ, hon skapade i tyg, garn, trä och plast. Det mest otänkbara materialet blev till vackra saker i hennes händer. Och hon samlade. Vi har kastat (svindlande tanke) och gett bort 1o0-tals påsar med garn, tyg och annat pysselmaterial som det helt enkelt inte fanns plats för någonstans.

Min mormor blev sjuk då hon förlorade sin äldsta son. Hon sjönk in i en tidig demens och kunde tillslut varken känna igen make, barn eller barnbarn. Men hon hade också sina fina och klara stunder. Som den gången när jag kom hem och berättade att hon skulle få sitt första barnbarnsbarn och hon verkligen förstod!

Ett par veckor senare ringde de från hemmet och bad oss komma dit. Vägen dit har aldrig varit så kort, det var som om vindarna ledde mig åt rätt håll och en kort stund efter att jag kommit fram tog min mormor sina sista andetag. Jag höll hennes hand och räknade sekunderna tills hon var borta. Det är på dagen fem år sedan idag.

Min mormor fattas mig så ofta, hon är med mig i varje stund. Idag skriver jag inte om stickning, fast varje maska jag gör egentligen är en hyllning till min älskade mormor, hon som sjöng långsamhetens lov.

Idag minns jag min mormor.

tisdag 20 oktober 2009

Hemma igen

Det har varit en lång vecka, jag har varit på arbetsrelaterad kurs i Stockholm och stannade så sedan kvar över helgen för att passa på att träffa familj och vänner - till mina barn stora förtret. På lördagen pratade jag med min fyraåring som la kommentaren;

"Mamma, du kan säga till dina jobbarkompisar att jag inte vill att du ska komma hem nå mer. Jag vill att du ska dö. " Det känns i mammahjärtat!

Det har blivit lite stickat, men inte så mycket som jag tänkt mig. För på flyget ner till Stockholm gick själva kabeln på min rundsticka av! Jag ville inte ta med mig KnitPro-stickorna, av rädsla för att få dem konfiskerade i säkerhetskontrollen. Tji fick jag. Med hjälp av ett plåster lyckades jag laga tillräckligt för att kunna sticka klart min Icing swirl hat. Den stickades i Drops Eskimo i en härligt olivgrön färg. Varm och skön och blixtsnabb att sticka! Jag gjorde ett försök att fota den med hjälp av badrumsspegeln innan den fick en ny ägare.





Sen har jag ju shoppat! Massor av härligt mjukt och ljuvligt doftande ullgarn. Kampes tvåtrådiga, zauberball, eskimo för att nämna några. Och så köpte jag en sån här. Smidigt för att hålla reda på diagrammen! För att inte tala om det som jag inte köpte men som jag önskar att jag hade köpt! Cable Connectors och en smidig kniv för att skära av garnet följde också med!


Och så sist men inte minst. Utmaningen. Den som tagit mig till nya höjder, som fått mig att sucka, ooha, aha och bredda mina vyer. Och som motiverat mig till att tom tänka i koreografi-banor. För efter att ha tittat efter och sökt inspiration har jag hittat så otroligt mycket fint. Men varje gång tänkt, men tänk om man skulle göra så här i stället. Jag har skissat på föreläsningar och funderat och tänkt. Kanske, kanske leder det till ett alldeles eget mönster?


Så här långt har jag kommit med mina Companion mitts;


Än så länge går det bra jag har konsulterat youtube en hel del, jag har hittat inspiration här, här, här! Interweave Videos är en riktig skatt oavsett vilken dansstil du föredrar! Jag älskar deras slutkläm, make time for yarn every day! På youtube finns också en rad andra användbara videos, t.ex german cast on och provisional cast on.
Idag är jag hemma med sjuka barn. Förhoppningsvis kanske jag får en chans att sticka lite också!

fredag 16 oktober 2009

Star-struck!

Idag begav jag mig genom ett regnigt Stockholm idag för att gå på garnshopping. Hos Marias garn hittade jag mjuka, glansiga och njutningsfulla garner att kela med. För att inte tala om vilken service man får där, jag hörde andra stickerskor som fick tips om stickfasthet, mönsterpassning och allehanda användbara tips. Jag klappade mest garn! Tillslut så vågade jag prata lite med en av mina absoluta idoler i stickvärlden och när jag gick därifrån tänkte jag, att nog är ju världen en lite bättre plats med så fantastiska människor. Och funderade lite över att jag träffat min organisations personalchef tidigare i veckan, men att mötet med Maria gjorde mig mer starstruck! Därifrån kom jag med en massa godsaker och nyttiga prylar som gör mig glad bara av tanken.

Jag har stickat färdigt två baskrar och nu ger jag mig i kast med ett par vantar till min morfar så att han inte ska behöva frysa. Nu ska jag åter ge mig ut i regnet, kanske blir det mer garn, vi får väl se... Sen blir det god middag med goda vänner.

måndag 12 oktober 2009

Nu är vi igång

Jag har kämpat med en stor hemtenta hela hela hela helgen. Jag har unnat mig välbehövda bloggläsarpauser och har följt era äventyr med stort intresse. Åh så fantastiskt kreativa ni är! Flera av er anpassar era bloggar efter utmaningen, ta en titt här och här. Jag har fastnat på youtube och lyssnat till både bra och dålig musik, och sett en hel del stickvideos!

Jag lär mig så ofantligt mycket av er alla, jag är så glad att få vara en del av denna fantastiska skapelse. Det här är kulmen på min tid som stickerska! Det känns så konstigt och stort på något sätt att j a g gör samma sak som mina stick-idoler!

Jag har resonerat kring min utmaning så här. Jag vill lära mig något som jag inte provat förrut. Jag har aldrig stickat med mer än en tråd åt gången. Jag vill gärna göra något med fler färger a la bohusstickning eller fair isle. Så fick jag idén som bara nån dag efter kom ut som tips till våra broadway-danserskor. Faux isle. Om jag kan få ett resultat som ser superproffsigt ut, utan att behöva få ett nervöst sammanbrott av färgbyten och ändå få lära mig ny teknik låter det som min melodi. Så jag sökte och sökte. Och hittade m ö n s t r e t, jag tänkte börja med dem och forsätta med denna. Jag stickar med Noro Kureyon och vit tretrådigt Kampes. Om jag hinner kommer jag att ta mig an svårare projekt allt som tiden går, jag har ju hittat så mycket bra inspiration! Jag funderar på att köpa på mig någon stickbok om Fair Isle, men det finns ju så många, vilken ska man välja?

Jag har kommit en liten bit på vägen, E-zignz hade så rätt i sin hjälpsamma kommentar om att det är mycket enklare att sticka runt! Men jag förstod inte riktigt hur jag skulle göra ökningarna för tummen först, men sen föll paletten ner, så jag ska repa upp ett par varv och se var det för mig.

Tidigt i morgon bitti flyger jag till Stockholm och kommer att jobba därifrån under veckan. Så det kommer mest troligt att vara tyst ifrån mig. Jag tar med mig SYTYCK-stickningen, och den här som jag tänkte hitta något trevligt garn till i Stockholm. På tal om det, var ska jag gå för att klappa lyxigt garn? Vad får jag inte missa? Tips? Sen tänkte jag packa ner denna och ha som flyg och konferensstickning.

torsdag 8 oktober 2009

Varför finns det ingen stickfest i Norr?

Jag har suttit och suktat efter Grötö och stickfest i Väst. Räknat och kalkylerat, det skulle vara så otroligt roligt att få vara där. Men, jag har 125,7 mil dit. Det skulle ta mig två dygn att resa fram och tillbaka. Och kosta som en utlandssemester. Så då återvänder jag till tanken jag haft så många gånger förrut. Varför finns det ingen stickfest i Norr? Hur många stickerskor är vi som skulle vara intresserad av ett sådant arrangemang? Är det bara jag?

onsdag 7 oktober 2009

Dagens olyckor, räddning och stickgrepp!

När jag vaknade i morse hade det snöat 27 centimeter under natten, detta var synen som vi möttes av:


När jag väl kommit till jobbet via dagis och skola (och tackat min lyckliga stjärna för fyrhjulsdrift) tog jag en kopp kaffe och lutade mig mot diskbänken och konverserade med en kollega. Plötsligt gav golvet vika (blöta skor på klinkergolv är ingen höjdare) och jag stod på ändan. Det gjorde ont, kan jag ju minst sagt säga.


Väl hemma hade plogbilen lämnat en dryg halvmeter till plogkant som skulle handskottas innan jag kunde köra in bilen i garaget. När jag tog ut barnen ur bilen snubblade min tvååring och slog upp örat på bilen. När jag tröstat, plåstrat om och svettats klev jag ut och hämtade posten. Detta är vad som väntade på mig:



Mjukt, mjukt och lyxigt garn i norrskensfärger som luktar ull och lockar utmanande. Till mitt norrskensprojekt. Dagen var räddad. Fantastiskt snabb service från garnkorgen!

När ryggen gör för ont, vilket är snart, ska jag lägga mig och klappa garn. Åh det ska bli så otroligt spännande. Och jag har en tanke, en idé kan man väl kanske kalla det. Jag resonerar så här; känner jag mig själv räcker inte en lyxig stickning så länge, den kallar och lockar tills den är uppstickad, avmaskad och blockad. Men inte är min utmaning klar för det?

Lisa skriver: din utmaning blir att hitta en sticktradition eller teknik som inspirerar dig och läggaden till din repertoar.

För att göra vals och foxtrot till en del av min repertoar krävs övning, kort-kort-lååång, kort-kort-låång. Eller var det kanske tvärt om? Om jag har tur och känner mig själv rätt kommer jag kanske få en möjlighet att presentera fler projekt på temat! Här utesluts inga möjligheter.

Eftersom jag blev så inspirerad av filmerna och bilderna har jag spelat in min egen. Här stickas räta och aviga i ett par spiralsockar med modifierat mönster!

måndag 5 oktober 2009

På gång

Jag tror jag har hittat min utmaning, jag fick en sån fantastelitastisk idé igårkväll när jag inte kunde sova. Det innebär väldigt lyxigt garn (med mina mått mätt) som jag beställde i går kväll! Whihoo!

söndag 4 oktober 2009

Hollywood Week

Jag har varit helt besatt idag, jag har plöjt genom alla anmäldas bloggar och oohat, ahhat och förundrats. Tänk så otroligt mycket kreativa människor det finns i bloggvärlden!
En annan tanke jag har är att det kommer bli så otroligt roligt att se och så småningom få provdansa den nya koreografin som skapas i SYTYCK!

Jag har också funderat på min utmaning. Mycket. Över ett glas vin med min make som åtminstone såg ut som att han lyssnade. Framför datorn. Plöjt igenom mina stickböcker. Jag har stickat provlappar och funderat. Mest drömt kanske. Och jag är omåttligt stolt över att få presentera mitt första (väldigt styva och knöliga) försök till stickning med mer än en färg åt gången!



Jag tycker norsk selbu-stickning är fantastiskt snyggt, men jag tycker att mycket av det jag sett av fair-isle stjärnor och dyl är väldigt likt just den sticktraditionen. Jag kan verkligen ingenting om stickningens finrum, jag har alltid avfärdat det som för svårt.


Jag har funderat över det här med tillhörighet, jag har själv samiskt påbrå och älskar färgerna, samtidigt har jag inte hittat så värst mycket stickat när jag söker genom den doudji som finns att hitta på internet. Jag vet att min farmor brukade sticka ulltossar till oss i många olika färger, jag har försökt få henne att berätta hur hon gjorde - hon säger att hon mest höftade och tog det som fanns. Jag har en hålig kvar som jag inte haft hjärta att kasta, men jag tror inte att just det blir mitt projekt.

Sen har jag tänkt på det här med storlek, en tröja är helt utesluten, jag har inte tålamod eller tid till det just nu. Dessutom är det inte direkt vad man vill ge sig på som första objekt - även om jag gillar en utmaning! Samtidigt känns vantar lite för litet. Fast det beror väl kanske på vad jag bestämmer mig för att göra. Ska man kanske sätta delmål och ett större mål? Typ jag börjar med ett par vantar för att bli bekant med stilen och satsar på att göra en...? Hur resonerar ni andra kring detta?

Bohusstickning tycker jag är sagolikt, blå skimmer är poesi med färger. Stickning från Norrbotten kanske? Åh det finns ju så fantastiskt mycket fint! Det enda jag bestämt mig för är att jag ska göra något med flerfärgsstickning. Kanske västar till smågrabbarna, eller nåt till kommande bonusbarnbarnet?

Jag ska gå med beskedliga steg till det lokala biblioteket i morgon och se vad som finns att hitta i deras skattgömma. Dessutom kommer jag nog behöva beställa garn... gäller att vara snabb i tanken om jag ska hinna till The Grand Show!

lördag 3 oktober 2009

Utmaningen

Jag har provat ganska mycket under året som gått i stickväg. Efter att ha blivit mer bekväm i grunderna har jag gått på mer avancerade saker och varit inne och nosat på spetstickning och dyl. Men jag har en stor outforskad fläck på min karta av stickvärlden, nämligen de mer traditionella stilarna.

Flerfärgsstickning, tvåändstickning och jag har aldrig skakat hand, jag har aldrig vågat mingla med sådana kändisar av rädsla för att de ska genomskåda mig som lärt mig allt på egen hand (och med god hjälp av mina idoler i stickbloggvärlden förstås). Så jag har varit lite nervös ska jag ju säga.

Efter att förgäves varit inne och tittat många gånger. Så låg den där. Utmaningen. Som löd:

Din utmaning blir att dansa VALS/FOXTROT

Mia skriver bl.a så här: Jag resonerar så här: Genom att utöka sin repertoar blir man säkrare även i osäkra områden, så din utmaning bliratt hitta en sticktradition eller teknik som inspirerar dig och läggaden till din repertoar! Från estniska eller färöiska sjalar, tillbohus- och tvåändsstickning! Du kan välja bland så mycket! Stort eller litet projekt är upp till dig förstås! Lycka till!

Låt mig genom citat från soyouthinkyoucanknit presentera dansstilen närmare:

Tradition och igenkännande. Du stickar enligt tradition, behärskar antagligen flera tekniker, men är noga med varifrån varje teknik eller tradition kommer. Kanske är det Bohusstickning, tvåändsstickning, Fair Isle eller estnisk spets. Du har antagligen stickat länge, och värdesätter den historia stickningens olika stilar bär på. Din stickning skall vara bärare av någon av dessa traditioner, och historien lever genom dina kreationer!

Vilken utmaning!
Tankarna gick först ett par varv på panik och sedan lugnade sig hjärtat ett par slag. Vilken möjlighet jag har att få erövra mer av stickvärlden, att få smyga mig in i de fina rummen och be om råd från människor som är så otroligt duktiga och pedagogiska. Vilken chans!
Jag är mest nyfiken på flerfärgstickning, men är ju verkligen novis när det kommer till de olika traditionerna och funderar på att ett par vantar kanske skulle vara ett lagom nybörjar-projekt. Kanske något i stil med: http://www.solveigs-vantar.se/vantar.htm? Den här var förvisso sagolik!
Jag tar mig an utmaningen med stor glädje och tar gärna emot tips och råd om var jag kan hitta inspiration, information och vad en nybörjare bör tänka på!

Får jag lov att presentera Poppy?


Poppy stickades till makens första barnbarn som är beräknad att nedkomma kring jul. Vi är jättespända, och det är så roligt att få sticka till en liten bebis!

Poppy är stickad utav det som fanns hemma, var en fantastiskt snabb och rolig stickning nästan helt utan sömmar eller montering! Håret knöts fast strå för strå och syddes senare med björntråd för att vara helt säker på att inte vara en säkerhetsrisk för en liten. I övrigt följde jag mönstret till punkt och pricka - och det ligger något i det som designern säger i mönstret om att man kanske blir så fäst vid henne att man måste sticka en åt sig själv. Eller åtminstone åt min två-åring som säger att han ska sova med Poppy tills bebisen kommer!